Första helgen

När vi vaknade upp till vår första morgon i Maputo, råkade det även vara Leos nioårsdag. Även om det blev presentutdelning på hotellrummet, och lunch på expat-favoriten Mundos med brownie till efterrätt,  blev det nog inte någon av hans roligare födelsedagar. Detta eftersom vi var tvungna att hasta runt på en rad olika ärenden under dagens lopp.

Först till operatören TeveCabo för att fixa Internet-uppkoppling och TV-abonnemang, vilket vi fortfarande inte fått installerat när detta skrivs en vecka senare. Sen till svenska ambassaden för att hälsa på de av Karins kollegor som var där. Vidare till norska ambassaden för att träffa Mari som flyttar tillbaks till Oslo och vars bil vi har köpt: en Toyota Prado Landcruiser, från år 2000 visserligen men tuffar pålitligt på fortfarande. Om vi tyckte vår tidigare Subaru halv-SUV var stor, är denna ännu ett snäpp större och tar sig fram överallt, vilket kan behövas.

Eftersom vi hade fått nyckeln till vår bostad kunde vi även gå förbi och ta en snabbtitt på den. Vi hade möjlighet att välja att bo i hus i villaområdet Sommerschield, men valde istället denna rymliga femrummare på Avenida Friedrich Engels. Avgörande var närheten både till Karins arbetsplats på ambassaden och barnens skola, samt den svårslagbara havsutsikten. Barnen sprang ystert runt i lägenheten för att paxa sina favoritsovrum, medan de vuxna sjönk ner rottingmöblemanget på balkongen. Lägenheten är ”stadsmöblerad”, dvs har en grunduppsättning möbler som ser ut som ett showroom för 10-15 år gammalt IKEA-möblemang, samt ett startkit av bestick och husgeråd. Containern med det bohag vi valt att ta med har inte dykt upp ännu. Förhoppningsvis skeppas den inte till Madagaskar, vilket vi hört talas om har inträffat. Men inget snack om att vi kommer trivas här!

Dagen efter lämnade vi hotellet, baxade in samtliga väskor i Landcruisern och rullade i sakta mak (påtvingat pga av osäkerheten att köra i vänstertrafik – ni vet hur det är, vindrutetorkarna sätts på istället för blinkersen) nerför en av Maputos paradgator, Julius Nyerere, tills vi kunde svänga in på vår gata och ta lägenheten i besitting på riktigt. Resten av helgen ägnades åt uppackning och socialt umgänge med kollegor från ambassaden: drink hos biståndschefen Anita, samt middag med Claire och Arnaud vars barn Leo och Stella blir skolkompisar med.