Ja, det är lite så det känns just nu. Väntan på att terminen ska ta slut. På sistone har dagarna flutit på i jämn takt, den ena dagen relativt lik den andra. Jag är lite avundsjuk på de som har förmågan att på ett intressant sätt skildra vardagsflödet i sina bloggar, då jag märker att jag själv saknar den egenskapen. Dagarna rinner liksom som sand mellan fingrarna. När det inträffar någon särskild händelse, något utöver det vanliga, ja då kan jag lätt sträcka ut handen och fånga det ögonblicket och sätta det på pränt. Men däremellan blir bloggen lidande, som på sistone.

Fortsätt läsa ”Väntans tider”