När rocken kom till Zambia

När rocken kom till Zambia

På sextiotalet hade Zambia vind i seglen. Landet hade fått sin självständighet och pengarna strömmade in från koppargruvorna i norr. Victoriafallen och nationalparkerna drog stora skaror av turister. Framtidsoptimismen tog sig olika uttryck. Ett exempel var det zambiska rymdprogrammet som jag skrev om för ett tag sen. Ett annat var den blomstrande rockscenen som hade få, om ens några, motsvarigheter i Afrika. Som en del av det brittiska samväldet hade landet inte blivit förskonat från ”the British invasion”, alltså band som Beatles, Kinks och Hollies. Lokala musiker lyssnade och influerades. Vissa föredrog tyngre, mer psykedeliska tongångar som Jimi Hendrix, Led Zeppelin och Cream (med Eric Clapton). Lägg till lite funk a la James Brown i mixen, krydda med zambisk musik från bushen, och en ny genre var född: Zamrock. Sjuttiotalets första hälft var glansperioden. De största banden som WITCH (We Intend To Cause Havoc – på bilden längst upp), Musi O Tunya och Amanaz turnerade runt landet och spelade inför storpublik, det startades skivbolag och vinylpresserier… kort sagt, en musikindustri växte fram. Läget försämrades inte direkt av att det utgick påbud från högsta ort att 95% av musiken som spelades på radio skulle vara inhemsk.

Fortsätt läsa ”När rocken kom till Zambia”

Svenska skolan

Svenska skolan

Det fanns en tid när svenskar strömmade till Afrika i sådan omfattning att det växte fram behov av skolor lite varstans på kontinenten för alla medföljande svenskbarn. Det var missionärer, volontärer, bistånds- och solidaritetsarbetare som kom med sina familjer under kortare eller längre perioder. Svenskskolorna blomstrade och hade i vissa fall uppemot hundra eller fler elever. Så är inte situationen längre. Sviktande elevunderlag har gjort att de flesta av skolorna omvandlats eller lagt ner undervisningen. Så vitt jag vet är det bara skolorna i Maputo och Nairobi som ännu lever kvar enligt klassiskt snitt. Den senare är fortfarande stor då de har gymnasium med internatboende, som blivit populär bland i Sverige boende ungdomar att ta ett utbytesår på. I Addis Abeba finns den svenska skolan kvar, men har omvandlats till en internationell skola med engelskspråkig undervisning för att attrahera fler elever. I Dar Es Salaam har den gamla svenska skolan blivit en nordisk ”social” klubb, förvisso med förskola och vissa eftermiddagsaktiviteter för skolbarn. I Johannesburg finns en svensk sektion på den amerikanska skolan AISJ som erbjuder svenskundervisning.

Fortsätt läsa ”Svenska skolan”

I tillvarons utkant

I tillvarons utkant

Tre månader i Lusaka har passerat, och vi börjar bli varma i kläderna. Rutinerna faller på plats. Skjutsa barnen till skolan vid sjutiden på morgonen. En del dagar samlas valda delar av svenskföräldrarna för en fika på Zambean, ett kafé nära skolan. Andra dagar följs skollämningen av en löptur med ett par andra pappor, ut på små dammiga vägar i skolans omgivning. Det tar inte många hundra meter förrän vi är ute på landet på riktigt. Stigarna tar oss genom fält, vi möter klungor av barn i uniform promenerandes till sin skola. Inte sällan springer de med oss ett litet tag och skrattar och ropar ”Hi, how are you?”. En bra start på dagen! Sen hem och duscha och därefter kanske åka iväg och handla eller uträtta andra ärenden. Sen ägna några timmar åt skrivande innan barnen kommer hem med skolbussen. Allt medan vår hemhjälp Jane och vår trädgårdsmästare Gift sköter markservicen.

Fortsätt läsa ”I tillvarons utkant”