Johannesburg har Soweto, Maputo har Mafalala. Legendariska stadsdelar som var betydelsefulla i kampen mot kolonisation och förtryck. I Lusaka kan man med lite god vilja säga att Kalingalinga har liknande status. I takt med att urbaniseringen tog fart under femtiotalet blev Kalingalinga en bosättning som folk från landsbygden flyttade in till i jakten på sysselsättning. Eftersom det var privat mark som ursprungligen tillhörde en grupp farmare av asiatiskt ursprung, betraktades nybyggarna länge som illegala ”squatters”. Inte förrän 1986 legaliserades Kalingalinga. Det innebar att stadsdelen sedan dess kunnat dra nytta av olika förbättringsprojekt. Skolor, polisstationer och hälsokliniker byggdes, latriner installerades, vatten och el har dragits in i begränsad omfattning. Men det är fortfarande ett väldigt utsatt så kallat township.

Fortsätt läsa ”Kalingalinga”