Musikens makt, ja. Det var namnet på progg- och vänsterrörelsernas husorgan under sjuttiotalet, fast den predikade mest för de redan omvända. Men att musik, i rätta händer, verkligen har kraften att åstadkomma förändring håller nog de flesta med om. Alltså något mer än att bara locka en lyssnare att köpa de produkter som artisten gillar. Utan förändring på riktigt. På djupet, inte på ytan. Kolla bara vad som hänt i Uganda där musikern Bobi Wine använt sin växande popularitet till att skapa en politisk plattform. I sina sångtexter kunde han ta upp orättvisor och olika sociala och politiska problem, och genom sociala medier fick han ett brett genomslag. Regeringen kunde bara handfallna stå och titta på medan han tog framför allt den yngre befolkningen med storm. Istället för att konstruktivt bemöta hans kritik har de ägnat sig åt hot och trakasserier av Wine, och han har flera gånger kastats i fängelse eller satts i husarrest för hittepå-anklagelser. Sedan juli 2020 är han ledare för NUP, ett av de största ugandiska oppositionspartierna. Valet tidigare i år hade Wine med största säkerhet vunnit om det inte vore för det massiva röstfusket.

Fortsätt läsa ”Musikens makt”