Spökritt

Spökritt

Stella har ju blivit en hängiven ryttarinna sen vår flytt, och rider en gång i veckan på stallet Tsamadhi som ligger strax utanför stan. Det drivs av Lisa, en svenska som bott i Maputo i många år. Med jämna mellanrum ordnar de tävlingar; oftast hoppning, dressyr eller gymkhana. Men idag var det något helt annat, nämligen lagridning med showtema då ryttarna skulle rida ett egenkomponerat program till musik och helst vara utklädda på något enhetligt sätt. Stella bildade lag med kompisarna Chléa och Fátima, och de valde att rida till Michael Jacksons hit ”Thriller”. Som några kanske minns hade musikvideon till den låten ett skräcktema, så tjejerna ville följaktligen klä ut sig till zombies. Tack vare fantastisk hjälp från Chléas mamma Claire fick de ihop en grym utstyrsel och skräckinjagande smink. Delat första pris för utklädnaden kom som ett brev på posten…

Fortsätt läsa ”Spökritt”

Salt och stavning

Salt och stavning

Igår hände det rätt mycket, kanske framför allt på det kulturella planet. Men först och främst var det ju Karins födelsedag, som vi tänkte fira med ett restaurangbesök på någon trevlig lokal. Innan dess skulle vi dock på en uppvisning på barnens skola, Amerikanska skolan i Maputo. De hade nämligen en ”talent show” för eleverna på Primary School (årskurs 1-5), där Stella och tre av hennes kompisar ställde upp med ett sångnummer. Först hade det varit en uttagning, och de som passerade det nålsögat fick vara med på själva showen. Massor av barn ville vara med, för det är ju något amerikaner är bra på: att uppmuntra barnen till att ta plats och tro på sig själva. Och lite tävlingsinriktat ska det ju gärna vara också. Stella och hennes gäng hade iallafall kvalat in till gårdagens show.

Fortsätt läsa ”Salt och stavning”

Salomés kamp

Salomés kamp

Jag har redan presenterat vår empregada (hemhjälp) Salomé i ett gammalt inlägg. Sista året har varit tufft för henne efter att hennes make avled i sviterna av diabetes förra påsken. Utöver sorgen och allt praktiskt elände blev det naturligtvis även ett stort ekonomiskt avbräck med bara en inkomst i hushållet istället för två. Därför är hon numera hos oss alla vardagar i veckan, från att tidigare ha jobbat mån-tors, så vi har kunnat höja hennes lön rejält. Hon och hennes make hade inga gemensamma barn, men däremot fyra barn var från tidigare äktenskap. Och här i Moçambique, precis som i Sverige, är särkullsbarn en grogrund för infekterade familjefejder när ett dödsbo ska fördelas. Salomé och hennes man levde ihop i ett hus som tillhörde honom och nu vill några av mannens barn kasta ut henne och sälja huset, trots att hon enligt lag har rätt till hälften av det. Men den juridiska lagen står i kontrast till traditionell sedvänja som säger att allt tillhör mannens familj. Kvinnan ska inte ha något alls.

Fortsätt läsa ”Salomés kamp”