I gamla (h)julspår

I gamla (h)julspår

Vi går in på sista halvåret i Afrika. I sommar bär det av till Sverige igen. Så nu när vi har det sista jullovet här, kände vi att det var ett dags för ett återbesök i gamla hemlandet Moçambique. ”A walk down memory lane”, ”a blast from the past”, eller hur man nu säger? Vi flög till Johannesburg, hyrde en bil och körde till Nelspruit  (eller Mbombela som stan är omdöpt till, i enlighet med regeringens process att göra upp med sitt apartheid-förflutna). Vi tog in några dagar på vårt gamla favoritställe Seringa, och det var så trevligt att träffa värdparet Roger och Cecilia igen. Sen körde vi vidare till Maputo och som vi misstänkte var det lite krångligare att ta en hyrbil över gränsen än vår egen CD-reggade bil. Men igenom kom vi till slut.

Fortsätt läsa ”I gamla (h)julspår”
Kul mot jul

Kul mot jul

Det lackar mot jul och livet går på högvarv. I skolan är det hektiskt med prov och inlämningsuppgifter som ska vara klara innan jullovet. Leo har fullt upp med att skicka in ansökningar till olika universitet. Just nu är det julmarknader på löpande band, och äntligen har vi börjat få lite besökare efter att alla pandemirestriktioner upphört!

Fortsätt läsa ”Kul mot jul”

Från Leopards Hill till Leopards Rock

Från Leopards Hill till Leopards Rock

Leopards Hill är ett område i Lusaka. Inte riktigt där vi bor, men där barnens skola ligger. Vi bor däremot längs Leopards Hill Road som leder dit. I Zimbabwe finns ett legendariskt kolonialhotell, högt upp i bergen utanför staden Mutare, med liknande namn, Leopard Rock. Bägge platserna har förstås fått sina namn av att det förr i tiden var vanligt att se leoparder där. Hotellets ”claim to fame” är att drottning Elizabeth (Queen Mother) besökte det på femtiotalet med sin dotter, prinsessan Margaret, och var alldeles begeistrad. Hotellet har överlevt såväl revolutioner som pandemier och är fortfarande i full gång. Nu när vi hade höstlov ställde vi in siktet på Zimbabwes ”Eastern highlands” igen, med Leopard Rock som slutmål. Vi har varit i en annan del av dessa högländer tidigare, i Chimanimani lite längre söderut, och längtade efter de vackra vyerna igen.

Fortsätt läsa ”Från Leopards Hill till Leopards Rock”

Landssorg? Nä, inte direkt

Landssorg? Nä, inte direkt

Zambia var som bekant en brittisk koloni en gång i tiden. Vid självständigheten 1964 blev landet en republik och inträdde i det brittiska samväldet. Den brittiska monarken har dock aldrig varit statsöverhuvud i Zambia, som kung Charles III nu blivit i Kanada, Australien och ett tiotal andra samväldesländer. Av naturliga skäl finns det sen gammalt väldigt nära relationer mellan Zambia och Storbritannien. Brittiska diplomater har exempelvis CD1 på sina registreringsskyltar (Sverige har CD17). Nu efter drottning Elizabeths bortgång tycker jag ändå att reaktionerna varit förvånansvärt ljumna. Allmän flaggning på halv stång påbjöds från den 11:e september till och med idag, den 19:e, när drottningen begravs. Det verkar efterlevas generellt, som vid den svenskfinska ambassadbyggnaden på bilden längst upp.

Fortsätt läsa ”Landssorg? Nä, inte direkt”

Det öppnas upp, och flyttas ut

Det öppnas upp, och flyttas ut

Nu är det den tiden på året igen. Ett läsår går mot sitt slut och eleverna är i full färd med att skriva sina ”final exams”. Vi föräldrar matas med information om universitetsansökningar för Leo som går i grade 11, motsvarande 2:a ring i svenskt gymnasium. Det känns stort men lite läskigt att hans skolgång är över om bara ett år. I många hus packas det nu, jobbkontrakt har tagit slut och det är dags att rotera vidare någonstans i världen. På mail och i Facebook-grupper läggs det ut försäljningslistor med bilar och bohag som ska avyttras i samband med flytten. Ikea-möbler är väldigt populära och går som smör i solsken. Nästa år är det vår tur…

Fortsätt läsa ”Det öppnas upp, och flyttas ut”

Ndola

Ndola

Trettio mil norr om Lusaka ligger provinsen Copperbelt. Som man hör på namnet är det här en stor del av Zambias gruvindustri är belägen. Främst utvinns koppar och kobolt, men även uran, kol, guld, järn och inte minst olika slags ädelstenar. Faktum är att Zambia är ett av världens rikaste länder mätt i naturtillgångar, men paradoxen är att landet ändå är ett av de fattigaste i världen. Hur går det ihop? En stor anledning är att sedan gruvindustrin privatiserades i början av tvåtusentalet domineras den totalt av multiinternationella storbolag, som har stora skattelättnader och betalar ynkliga royalties på sina vinster. Det här är något som den nya regeringen under Hakainde Hichilema jobbar på att ändra, och jag ska inte gå in mer på det just nu.

Fortsätt läsa ”Ndola”

Vita stränder och trånga gränder

Vita stränder och trånga gränder

Så blev det jullov igen och precis som 2020 sammanföll det med en ny Coronavåg. Den gången reste vi i ett Sydafrika som delvis stängde ner, och vi kände viss stress över att landet skulle gå in i en total lockdown och stänga flygplatserna. I år hade vi bestämt oss för att besöka Zanzibar i ett Tanzania med en helt annan inställning till Covid-hantering. När pandemin tog fart levde förre presidenten John Magufuli i total förnekelse. Han förbjöd publicering av data och rapporter om sjukdomen. Han menade att böner och örtmediciner hade räddat Tanzania från Covid-19 – medan viruset i själva verket spreds som en löpeld. I mars i år avled Magufuli efter en tids sjukdom. Officiell dödsorsak har inte angetts men många tror att det var Covid. Den nya presidenten Samia Suluhu Hassan är inte lika faktaresistent utan har infört en del restriktioner, dock utan att i högre grad störa den viktiga turistnäringen. Uppvisande av negativt PCR-test krävs visserligen vid inresa, men sen är det öppna dörrar. Ingen karantän. Inga vaccinpass behöver visas. Munskydd såg vi knappt på hela tiden. Därför var det relativt mycket turister i rörelse på Zanzibar, framför allt från öststaterna märkte vi.

Fortsätt läsa ”Vita stränder och trånga gränder”

Kalingalinga

Kalingalinga

Johannesburg har Soweto, Maputo har Mafalala. Legendariska stadsdelar som var betydelsefulla i kampen mot kolonisation och förtryck. I Lusaka kan man med lite god vilja säga att Kalingalinga har liknande status. I takt med att urbaniseringen tog fart under femtiotalet blev Kalingalinga en bosättning som folk från landsbygden flyttade in till i jakten på sysselsättning. Eftersom det var privat mark som ursprungligen tillhörde en grupp farmare av asiatiskt ursprung, betraktades nybyggarna länge som illegala ”squatters”. Inte förrän 1986 legaliserades Kalingalinga. Det innebar att stadsdelen sedan dess kunnat dra nytta av olika förbättringsprojekt. Skolor, polisstationer och hälsokliniker byggdes, latriner installerades, vatten och el har dragits in i begränsad omfattning. Men det är fortfarande ett väldigt utsatt så kallat township.

Fortsätt läsa ”Kalingalinga”

Doften av fuktig jord

Doften av fuktig jord

Senaste veckorna har det varit riktigt hett. Ofta uppemot 35 grader på dagarna. Men så är det den varmaste tiden på året också, något som förebådar regnsäsongen. Idag brakade det loss ordentligt med det första regnovädret. Och det var inget dåligt oväder heller: åskan dånade, orkanvindar knäckte grenar, regnet piskade sidledes. På skolan en dryg halvmil bort haglade det också. Våra pärlhönor skränade och tog skydd i ett buskage. Katterna hukade under en soffa. Men på en halvtimma blåste det över och sen tittade solen fram igen från en blå himmel, som om inget hade hänt. Och det är då den kommer – doften! När jag i framtiden tänker tillbaks på Afrikaåren kommer det nog vara ett av de starkast levande sinnesintrycken: den tunga, mättade doften av fuktig mylla, som nyss bara var torr och hårt packad jord.

Fortsätt läsa ”Doften av fuktig jord”

Chipolopolo

Chipolopolo

Det var inte bara i Europa det spelades VM-kval i fotboll den gångna veckan. Även i Afrika spelades det för fullt, och i söndags hade Zambia hemmamatch mot Ekvatorialguinea. För att Zambia skulle ha en chans att komma först i gruppen och för första gången kvalificera sig för VM-slutspel var vinst ett måste. Vi var ett gäng svenskar som åkte till nationalarenan, National Heroes Stadium, för att heja fram Chipolopolo…

Fortsätt läsa ”Chipolopolo”

Fordonsfarsan

Fordonsfarsan

En gång i tiden, i vad som känns som ett annat liv fastän det inte är mer än tio år sedan, var jag en fotbollsfarsa. Både Leo och Stella spelade i klubben i vårt område, Örby IS, och jag var lagledare för det ena laget. Så det var ledarmöten och träningar på vardagkvällar, och på helger skulle det skjutsas till matcher och cuper. Inget unikt med det… svensk ungdomsidrott står ju och faller med alla fotbolls-, hockey-, simnings-, osv osv farsor och morsor, och kul att ha varit en del av den världen under några år.

Fortsätt läsa ”Fordonsfarsan”

I kräftans vänkrets

I kräftans vänkrets

Jag minns inte när vi senast var på en kräftskiva? Många år sedan är det hur som helst. Tack vare goda vännerna Magnus och Maria blev det i alla fall äntligen tillfälle att slurpa i sig kräftor förra helgen. Nästan hela svenskkolonin (närmare trettio personer inklusive barn) hade då bokat in sig på Lake Kariba Inns, en resort vackert belägen vid ”världens största konstgjorda sjö”, Karibadammen. Sjön uppstod, som jag skrivit om tidigare, genom att Zambezifloden dämdes upp när vattenkraftverket byggdes 1955-59. I sjön odlas det mycket fisk, och även kräftor (den australiska varianten Red Claw Crayfish) finns inplanterat sen början av tvåtusentalet.

Fortsätt läsa ”I kräftans vänkrets”

Folket har talat

Folket har talat

Idag, tisdag den 24:e augusti 2021, är det en hastigt påkallad nationell helgdag. Anledningen är att idag svärs Hakainde Hichilema in i sitt ämbete som Zambias sjunde president i ordningen. Så det blev alltså som många hoppats men inte vågat tro på: ”HH” och hans parti UPND vann president- och parlamentsvalet som hölls 12/8. Och inte vilken seger som helst, utan en riktig jordskredsseger över den nu avgående presidenten Edgar Lungu. Detta trots att Lungu och hans regering gjort allt de kunnat för att att blockera och försvåra för Hichilema att kampanja. De senaste åren har Zambia åkt kana utför på nästan alla mätindex. Hög inflation, hög arbetslöshet, enorm statsskuld, ökande korruption. Som lök på laxen har landet gått i en mer totalitär riktning. Dissidenter och kritiker av Lungu och hans parti PF har i allt högre grad blivit måltavlor för hot och trakasserier. Bedömare menar nu att det är framför allt de unga väljarna som visat sitt missnöje mot allt detta och röstat bort det politiska etablissemanget.

Fortsätt läsa ”Folket har talat”