I gamla (h)julspår

Vi går in på sista halvåret i Afrika. I sommar bär det av till Sverige igen. Så nu när vi har det sista jullovet här, kände vi att det var ett dags för ett återbesök i gamla hemlandet Moçambique. ”A walk down memory lane”, ”a blast from the past”, eller hur man nu säger? Vi flög till Johannesburg, hyrde en bil och körde till Nelspruit  (eller Mbombela som stan är omdöpt till, i enlighet med regeringens process att göra upp med sitt apartheid-förflutna). Vi tog in några dagar på vårt gamla favoritställe Seringa, och det var så trevligt att träffa värdparet Roger och Cecilia igen. Sen körde vi vidare till Maputo och som vi misstänkte var det lite krångligare att ta en hyrbil över gränsen än vår egen CD-reggade bil. Men igenom kom vi till slut.

Vi spenderade tre fantastiska dagar med att återupptäcka Maputos gator med jakaranda, acacia och bougainvillea i full blom. Vi gick förbi vårt gamla hus som vi hade hört blivit en butik som säljer bebisprylar. Vi var så spända på att komma in i huset igen, men nu visade det sig att affären nyligen hade slagit igen, så vi kom tyvärr inte in. Men vi var runt på andra gamla landmärken som FEIMA-parken och konstgalleriet Nucléo de Arte. Karin hälsade på sina före detta kollegor och  jag tog en öl med goda vännen André. Av en slump sprang vi på härliga Moçambique-veteranen Niklas Lehman två kvällar i rad, på två olika restauranger. Vi träffade vår kära hemhjälp Salomé som var sig lik. Hon jobbar numera hos en annan svenskfamilj, men har haft det tufft på sistone med både ryggbesvär och en bruten fot. Så det kändes bra att kunna ge henne ett välfyllt julklappskuvert. 

Dagen innan julafton drog vi vidare till badorten Ponta d’Ouro där vi hade hyrt ett hus. På vägen stannade vi för lunch på ett annat av våra favoritställen, O Farol i Katembe på andra sidan bukten, där de har Maputos i vårt tycke bästa seafood. I Ponta d’Ouro stannade vi också tre dagar och som vanligt var byn full av sydafrikaner. Det ligger ju bara någon mil från gränsen. Vi firade jul där och låg mest vid husets sköna pool, med kortare besök på stranden. Det blåste ganska hårt och vågorna var kraftiga men de var kul att kasta sig i. Och perfekta för alla surfare. Sen på vägen tillbaks till flygplatsen i Johannesburg hade vi bokat ett par nätter i eSwatini – fd Swaziland, apropå geografiska namnbyten. Ja just det ja, vi gjorde ett stopp i den charmiga gränsstaden Namaacha också, dit Karins gamla kollega från Afrikagrupperna Nina Blid nyss flyttat. Hon tog med oss på lunch på ett vackert beläget värdshus i ett kuperat landskap just vid treriksröset där Moçambique, eSwatini och Sydafrika möts. Väldigt speciellt! Vi bodde bland annat en natt på Malandelas B&B, platsen där de kör musikfestivalen Bushfire varje år (när det inte är pandemi). Vi var ju där i fem år i rad, så det är många fina minnen förknippade med det stället.

Ja sen återstod bara flyget tillbaks till Lusaka, och nu har vi ringt in 2023 och tar nya tag det sista halvåret!