Även om Moçambique har varit ett splittrat land, och under ett drygt decennium var plågat av ett blodigt inbördeskrig, är det rent politiska orsaker som legat till grund för konflikterna. Eller kanske snarare ekonomiska. Oppositionen i Renamo har egentligen inget eget partiprogram att komma med, utan tycker helt enkelt att det är deras tur att  håva in det de anser sig har rätt till. För så är det: den som har makten i landet har också kapitalet. Den politiska och militära eliten kan via allierade släktingar och bulvanbolag roffa åt sig lukrativa kontrakt inom snart sagt alla områden. Läste nyss en deprimerande rapport om alla Frelimo-toppar och generaler som skaffat sig ytterst värdefulla koncessioner inom gruvnäringen. Eller som när transportminister Mesquita lägger ut kontrakt på driften av de största hamnarna i landet på bolag som han själv och hans bror äger. Sådant agerande är legio. Inte konstigt att Renamo-ledaren Dhlakama tycker sig ha väntat länge nog, dryga 40 år, på att få vara med på festen som sker på folkets bekostnad.

Fortsätt läsa ”Hotad endräkt?”