Åker man runt i Lusaka möts man av en massa reklam, precis som i vilken stad som helst. Förutom traditionella skyltar och annonspelare blir stora digitala tavlor allt vanligare. Men mest ser man reklam målad direkt på väggar och murar, det blir liksom mest beständigt så. Ett riktigt roligt inslag i reklamfloran som jag börjat hålla utkik efter är Harvey Tiles, en tillverkare av takpannor som tydligen funnits ända sedan 1967. Där har marknadsavdelningen fått fullt utlopp för sin kreativitet och spottat ut humoristiska, fyndiga, tänkvärda, ja ibland till och med skrämmande slogans – om vad som händer om man inte väljer deras produkt. Och de brukar anspela på var de finns, i anslutning till skolor, dagis eller sjukhus. Eller utmed stora huvudleder, som bilden längst upp. Här kommer de som jag hittat hittills, men jag vet att det finns fler…

Fortsätt läsa ”Vem är Harvey?”

När jag skrev det förra inlägget hade vi ingen aning om hur framtiden skulle arta sig. Vi blev ju hemförlovade till Sverige när Corona-viruset började spridas i slutet av mars. Och inte bara vi – Sida tog hem nästan all personal med familjer från så kallade hardship-länder. Hur lång tid det skulle handla om på svensk mark var det ingen som visste. De flesta var i samma bostadssituation som oss, alltså att våra svenska hem var uthyrda, vilket skapade en del bekymmer. En del kunde likt oss flytta in i sina fritidshus, medan andra fick flytta in hos släkt och vänner eller hyra boende på andrahandsmarknaden.

Fortsätt läsa ”Omstart – skål för det!”

Jag har tidigare fått önskemål om att visa lite bilder från vårt nya hem, så jag tänker att nu när vi slutligen kommit någorlunda i ordning är det dags att hörsamma denna önskning. Inlägget kommer bara att handla om detta, därför blir det endast en svit av foton här nedanför (vid sådana här tillfällen önskar jag att jag haft ett vidvinkelobjektiv). Om någon är helt ointresserad av heminredning och trädgårdar går det bra att sluta läsa nu.

Fortsätt läsa ”Ordning på torpet”

Ja i ännu några månader är Maputo vår stad. Vart vi tar vägen efter sommaren står ännu skrivet i stjärnorna. Snart nog får vi veta om det blir någon av de nya posteringar i Afrika som Karin har sökt, eller om vi vänder tillbaks till Stockholm. Nu när timglaset håller på att rinna ut, är det som att alla sinnesorgan går på högvarv och är extra känsliga för intryck. Ögon, öron och inte minst näsa – alla registrerar de noggrant varje detalj för att pränta in dem i hjärnbarken. Färgerna från blommande träd, dignande fruktkärror och kvinnornas mönstrade capulana-tyger. Doften av grillad kyckling med piri-piri från något av alla små informella gatustånd – blandat med odören från ruttnande sopor och urin. Ljudkulissen från trafiken runt vår bostad mitt i stan; mullrande V8-motorer i lyxiga Jeepar stångandes med skramliga halvt fallfärdiga chapas – minibussar. Eller, ibland i mer välsignade ögonblick: ljudet av vågbrus, rasslande palmblad och pysandet när en flaska 2M-öl öppnas. Alla dessa intryck måste lagras, för att när som helst i framtiden kunna återkallas ur minnesbanken.

Fortsätt läsa ”Maputo – vår stad”

Ja för så är det, nu går vi in på det femte året i Moçambique och mer än så blir det inte – sådana är reglerna. Vi damp ner på landningsbanan i Maputo i fredags efter några dagars mellanspel i Istanbul, och plötsligt var det riktigt behagligt klimat efter den nästan outhärdliga svenska värmeböljan. Vi klämde ihop oss och vårt bagage i en taxi från flygplatsen. Tyvärr finns det inga kombis i Maputos taxiflotta utan bara vanliga sedan-bilar, så när vi kommer hela familjen med varsin stor resväska slutar det nästan alltid med att vi får ha några i knäet. Om man har tur ligger någon av shuttle-bussarna från stadens storhotell som Radisson eller Southern Sun och trålar efter ”svartkörningar” mellan sina ordinarie uppdrag, men vi hade ingen sådan lycka den här gången.

Fortsätt läsa ”Sista året börjar nu”

Att bo utomlands i tredje världen skiljer sig på vissa punkter inte så mycket åt jämfört med på hemmaplan i Sverige. Att åka och handla, t.ex, behöver man ju göra här också, och då kan det vara praktiskt att göra det någonstans där det finns många butiker under samma tak. De som har möjlighet drar förvisso gärna iväg till Sydafrika över en helg och kombinerar shopping och praktiska göromål som att reparera bilen eller göra läkarbesök, med att bo på någon trevlig lodge och åka på safari. Men i Maputo poppar det upp fler och fler shoppingcenter av modernt västerländskt (eller asiatiskt) snitt, för den växande lokala medelklassen och den inte oansenliga gruppen av utländska expats. Frågan är bara om klientelet är tillräckligt stort för att de ska bära sig?

Fortsätt läsa ”Shoppingcenter i Maputo”

Ja så gick då flyttlasset efter tre och ett halvt år i vår Maputo-lägenhet. Jag har antytt det tidigare, att vi gått i sådana tankar. Vi har haft det bra där, vi har njutit av en underbar utsikt över Indiska Oceanen. Men verkligheten har hunnit ikapp, det dåliga underhållet av fastigheten går inte längre att blunda för. Det blev till slut ett vattenläckage för mycket. Om vi hade lämnat Moçambique efter detta fjärde år hade vi bitit ihop, men eftersom vi bestämt oss för ett femte så ställdes saken på sin spets. Så farväl Avenida Friedrich Engels, du tjänade oss väl men kommer inte att vara saknad.

Fortsätt läsa ”Farväl Friedrich, angenämt Armando”

För två helger sedan hade Karin flugit iväg till Sverige för att vara med på en konferens på Sidas huvudkontor. Jag tog med mig barnen till Sydafrika för en avkopplande helg med shopping och biobesök. När vår granne i lägenheten ovanför ringer på lördagskvällen kommer de dåliga vibbarna redan innan jag svarat. Och jodå, mycket riktigt, ett rör har sprungit läck hos dem. De har lyckats ordna fram extranycklar till vår lägenhet så de kan komma in för att inspektera, och kan då bara konstatera att det droppar rätt friskt ner genom vårt tak. De ställer ut bunkar och brer ut handdukar tills vi kommer tillbaks på måndagen. Och så fortsätter det under flera dagar, innan allt är lagat. När det är som värst  har vi 5-6 skålar och hinkar utställda för att samla upp vattnet, och våra luftavfuktare går på högvarv. Till och med Anna, vår nyinflyttade granne under oss på första våningen, drabbas av läckaget.

Fortsätt läsa ”Otursvecka”