Sista året börjar nu

Ja för så är det, nu går vi in på det femte året i Moçambique och mer än så blir det inte – sådana är reglerna. Vi damp ner på landningsbanan i Maputo i fredags efter några dagars mellanspel i Istanbul, och plötsligt var det riktigt behagligt klimat efter den nästan outhärdliga svenska värmeböljan. Vi klämde ihop oss och vårt bagage i en taxi från flygplatsen. Tyvärr finns det inga kombis i Maputos taxiflotta utan bara vanliga sedan-bilar, så när vi kommer hela familjen med varsin stor resväska slutar det nästan alltid med att vi får ha några i knäet. Om man har tur ligger någon av shuttle-bussarna från stadens storhotell som Radisson eller Southern Sun och trålar efter ”svartkörningar” mellan sina ordinarie uppdrag, men vi hade ingen sådan lycka den här gången.

Airbag de luxe

Men vi kom hem som vi skulle och allt var i sin ordning. Våra två sköldpaddor Bob och Bianca levde fortfarande trots våra farhågor om motsatsen, för våra vakter hade matat dem under vår frånvaro, precis som de hade lovat. På tomten stod det en ny apparat, en dieseldriven generator som vi ska kunna slå på vid elavbrott, som ambassadens tekniker hade installerat medan vi var borta. Den skulle snart sättas på prov…

Stella showing off

Ännu ett kärt återseende, förutom sköldpaddorna, var studsmattan som vi köpte strax innan sommarlovet av våra vänner Asger och Maja som då flyttade hem till Köpenhamn. Trots en lång flygresa var barnen inte sena att börja hoppa tills svetten rann.

Sen blev det söndag morgon. Jag åkte iväg för att spela tennis med en holländsk kompis, och under tiden jag var borta försvann strömmen i området. Det är nu inget ovanligt, men normalt kommer det tillbaks inom en timme eller så. Nu bara fortsatte det hela dagen. Vi fick så småningom höra att det var ett planerat avbrott för nätunderhåll, och visst… det är väl bra. Men när man gick in på det gravt vanskötta statliga elbolaget EDM’s hemsida där sådana här avbrott ska annonseras så stod det förstås ingenting. Hur som helst, Karin slog på generatorn och under några minuter hade hela huset el, men sen small det i någon automatsäkring och strömmen försvann igen i större delen av huset förutom i ett par rum. Tydligen var inte generatorn rätt dimensionerad för vårt hus, något som ska åtgärdas nu.  Det sades att strömmen skulle komma tillbaks kl 15,  men det hann bli 17:30 innan det fungerade igen. Då hade våra gäster för kvällen, Karins nya kollega Claire med familj, hunnit komma över (det försvann alltså en Claire från ambassaden, och kom en ny istället). Eftersom vi inte kunde laga mat pga strömavbrottet var vi på väg att ta ut dem på restaurang istället, men just då kom det tillbaks så vi kunde snabbt svänga ihop en chili con carne.

Nu rullar vardagen igång igen. Barnen är tillbaks i skolan sen igår måndag och tycker förstås det är kul att träffa sina kompisar igen, medan jag sitter vid datorn och sköter mitt skrivjobbande. En del tid går också åt till att assistera de av er som planerar resor hit (you know who you are) men det är verkligen kärt besvär.

Så häng nu med på återstoden av vårt äventyr!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s