Ny valcykel, temperaturen stiger, pressfriheten hotas

I Moçambique går man till valurnorna vart femte år. Processen är en tvåårig cykel där befolkningen ena året röstar i kommunalvalen, medan året efter är det president- och parlamentsval. Denna valcykel inleds nu i oktober med lokalvalen i landets 53 kommuner (municípios), som utgörs av 33 ”officiella” städer samt 20 mindre distriktsstäder. Dessa täcker bara en liten del av Moçambiques yta så en stor del av landet saknar därmed en lokalt styrande församling. Det översta namnet på det vinnande partiets lista blir borgmästare. Det största oppositionspartiet Renamo bojkottade de förra kommunalvalen för fem år sedan, vilket gjorde att det då helt nya uppstickarpartiet MDM överraskande vann valet i flera av de största städerna som Beira och Nampula – en nesa för det styrande Frelimo-partiet. Nu är emellertid Renamo med i matchen igen, dock försvagade av att deras ständige partiledare Afonso Dhlakama gick bort nyligen. Samtidigt har de stärkts av att flera ledande namn hos MDM gått över till dem efter interna stridigheter.

Frelimo, som vunnit alla presidentval hittills, och vars partimedlemmar genomsyrar hela statsapparaten – de befolkar minsterierna, alla myndigheter, alla statliga bolag, militären, polisledningen, etc etc – är helt klart stressade nu. Man vet att man har gjort bort sig under den pågående mandatperioden. Det är korruption och ineffektivitet högt som lågt. Och de gigantiska hemliga lån i den s.k. Ematum-affären (som jag tagit upp flera gånger i gamla inlägg) som i princip försatt landet i konkurs går liksom inte att sopa under mattan, hur gärna man än har försökt – exempelvis genom att regeringen la locket på så att den ”forensic audit”, bekostad av svenska ambassaden, som skulle spåra vart pengarna tagit vägen ännu inte givit några svar. Men folket glömmer inte så lätt. Frelimo är livrädda för att göra ett dåligt kommunalval där inte ens deras sedvanliga fuskande ska kunna rädda dem, vilket i så fall kan bli en indikation på hur det ska gå i de stora valen nästa år. Man är naturligtvis inte heller omedvetna om de senaste årens våg av folkliga missnöjesyttringar mot de politiska etablissemangen som i väst lett till fenomen som Brexit, Trumps valseger och SD’s framgångar i Sverige… men mera relevant här i södra Afrika är att samma zeitgeist skakat om grannländernas gamla revolutionära partier i dess grundvalar. Jacob Zuma och Robert Mugabe har ju nyligen ”störtats” från sina respektive troner i Sydafrika och Zimbabwe. Varför skulle inte samma sak kunna hända i Moçambique?

Tidigare har statens taktik varit att genom terror (hot, trakasserier, misshandel, kidnappningar, ja t.o.m mord) tysta oppositionella och dissidenter. Jag skrev förresten ett helt blogginlägg om just detta för ett par år sedan. Nåväl, inför de kommande valen har Frelimo försökt sig på en annan, mer subtil strategi för att kväsa obekväma röster. För en tid sedan chockhöjde regeringen nämligen de avgifter som media och journalister måste betala för att vara verksamma i Moçambique. Nu ska en utländsk korrespondent betala $8,300 per år för sin ackreditering, och en utländsk frilansare $2,500. Lokala journalister och frilansare måste med de nya reglerna betala $3,500 respektive $500. Detta saknar motsvarighet i den övriga världen; ingenstans är avgifterna lika höga. Samma sak har hänt med licensavgifterna för att driva eller starta nya tidningar, TV- och radiostationer – de har höjts med upp till hundratusen procent. Syftet är förstås att försöka tysta oppositionell media och fri, oberoende journalistik, dvs de som gräver och avslöjar korruption och missförhållande. Små lokalradiostationer (populära här i landet) som har luppen på de lokala makthavarna kan tvingas stänga ner för att de inte har råd att fortsätta. Både nationella och internationella organisationer för fri press har förstås fördömt det här påfundet, och beslutet har överklagats. Det senaste är nu att avgiftshöjningarna skjutits en bit på framtiden därför att det behöver lagstiftas om det först, vilket man glömde bort i hastigheten.

Moçambique har de senaste åren åkt kana utför på en ranking som kallas World Press Freedom Index, och ligger för närvarande på en föga hedrande plats 99 av 180 länder. Detta beroende på de hot som landets oberoende journalister redan tidigare måste utstå i sitt värv, och den självcensur som det resulterar i. Om de här chockhöjda avgifterna träder i kraft till slut, hamnar landet förmodligen i fritt fall på rankingen i fråga.

Frelimo har även ägnat sig åt rejält fulspel senaste veckorna för att försöka få bort starka oppositionskandidater till den åtråvärda posten som borgmästare i Maputo. Det ena är att få Renamos översta namn på sin lista, Venâncio Mondlane (en avhoppare från MDM för övrigt) diskvalificerad pga valtekniska petitesser. Detta ser dock inte ut att lyckas, men inget är avgjort ännu. Ännu värre är det emellertid i fallet med Samora Machel Jr, son till landets första president med samma namn. Machel Jr gick förlorande ur en intern maktkamp inom Frelimo för att bli partiets borgmästarkandidat i Maputo. Istället rekryterades han av en s.k. medborgarlista vid namn AJUDEM för att bli deras kandidat i Maputos kommunalval. Bara detta var något oerhört – att sonen till landsfadern Machel övergav Partiet! Frelimo har nämligen en tradition av att hålla det internt inom partiet när sprickor uppstår – för att ge sken av enighet utåt är deras högsta princip som inget får rubba. Så Machel Jr kunde förstås inte få komma undan ostraffad med sitt avhopp. Fyra av personerna på AJUDEM’s lista har hävdat att deras namn hamnade där mot deras vilja, och om deras namn stryks får listan för få kandidater och AJUDEM kan inte ställa upp i valet. För nu är det enligt reglerna för sent att rekrytera nya namn. Det intressanta är att alla dessa fyra har arbeten på olika positioner inom statsapparaten och är därmed beroende av Frelimo för sin födkrok. Alla hade de hotats med att förlora sina arbeten eller att bli förflyttade till avlägsna landsändar, om de inte strök sina namn. Den genompolitiserade valnämnden CNE med en övervikt av Frelimo-medlemmar (bara en så’n sak: hur är det ens möjligt i en påstådd demokrati att en sådan här myndighet inte är opartisk?) har därför beslutat att AJUDEM ska strykas från valet. Detta är förvisso överklagat till en högre instans, men beslutet ser ut att stå fast. Så missbrukade Frelimo alltså sin makt för att hämnas på Machel Jr. Så desperat är det styrande partiet när de på allvar känner flåset i nacken.