Framtiden är här

Framtiden är här

Detta inlägg är mest tänkt som en snabb kommentar till ett annat inlägg som jag skrev i februari, om brobygget över Baia de Maputo – Maputobukten. Efter många förseningar och uppskjutna invigningsdatum öppnade bron äntligen för allmänheten i lördags, den 10:e november. Vi var själva i Sydafrika då så jag vet inte exakt vad som utspelade sig under invigningen, men jag läste att över 6,000 fordon passerade över bron det första dygnet. Det var lite vilda västern där uppe också: folk stannade bilarna trots att det är förbjudet, klängde själva på räckena eller satte sina barn på dem för att ta foton. Det dracks öl, vilket drivor av tomglas längs brokanten vittnade om. Polisen fick komma för att ”krascha” festen, de skrev böter och tog körkort på löpande band. Övervakningskamerorna är inte på plats ännu, men de kommer. Vägtullstationen finns dock redan, och överfarten kostar 160 MZN (ca 25 SEK) för en personbil enkel resa.

Fortsätt läsa ”Framtiden är här”

Krigets gudmödrar

Krigets gudmödrar

För att anknyta till föregående inlägg… för egen del uppstår det även på vardagar en hel del fri tid att på eget bevåg fylla med innehåll. Som den ”kulturknutte” jag betraktar mig själv som, har jag under åren snokat upp en hel del vattenhål där jag kan läska mig med det lokala konst- och kulturlivet. Nu har jag ju inte direkt några andra afrikanska storstäder att jämföra med, men min uppfattning är att Maputo ändå har ett relativt rikt kulturutbud med många olika scener och mötesplatser. Moderskeppet är Museu Nacional de Arte som inhyser en inte enorm men likväl gedigen samling konst från företrädesvis en äldre generation av moçambikiska konstnärer – de flesta inte i livet längre. Yngre konstnärer ställer ut framför allt på gallerierna Núcleo de Arte, Kulungwana och Fundação Fernando Leite Couto. Flera länder har sina egna kulturinstitut också: Tysklands Goethe-institut förstås, Portugal har sitt Instituto Camões, Centro Cultural Brasil Moçambique, och kanske det främsta av alla –  Centro Cultural Franco-Moçambicano. Alla arrangerar de utställningar och andra typer av event.

Fortsätt läsa ”Krigets gudmödrar”

Händelsefattiga helger

Händelsefattiga helger

De helger när vi väljer att stanna kvar i Maputo märker vi att det blir allt svårare att fylla dagarna med vettigt innehåll. Speciellt barnen blir rastlösa och känner sig instängda. När vi var i Stockholm i somras gav det dem nästan en berusande frihetskänsla att för första gången åka tunnelbana på egen hand – något som de har förstått är vardagsmat för deras gamla klasskompisar. Något liknande här är ju inte möjligt, att spontant bara sticka iväg till någon kompis är inte att tänka på.  Alla aktiviteter och playdates måste styras upp i förväg och skjutsas till. Lördagarna flyter oftast på rätt bra ändå. Barnen har tennislektioner och ibland andra sportevenemang relaterade till skolan, vi åker till någon stormarknad och handlar, och på kvällen blir det inte sällan middag i sällskap med andra familjer. Men söndagarna går trögare och tristessen lurar runt hörnet. De få museerna av intresse har betats av, en dagsutflykt till stranden i Macaneta är förvisso alltid trevligt men lockar inte lika mycket längre.

Fortsätt läsa ”Händelsefattiga helger”