Kalashelg

Kalashelg

Både våra barn är s.k. ”sommarbarn”; de fyller år mitt under sommarlovet med några veckors mellanrum. De senaste åren har vi brukat ha ett kalas för Stella i samband med att sommarlovet börjar och ett för Leo strax efter att höstterminen satt igång, men eftersom de nu på Skandinaviska skolan har i princip samma kompisar kunde vi rationalisera det till ett gemensamt kalas. Som så många andra av våra svenskvänner här bokade vi då skolan för att ha vårt kalas i lördags, och på köpet fick vi då hjälp av kokerskan Nilza som bakade smaskiga tårtor och vaktmästaren Atanasio som ställde i ordning och städade.

Fortsätt läsa ”Kalashelg”

EMATUM – fiske i grumliga vatten

EMATUM – fiske i grumliga vatten

Efter millenietoppmötet på FN-högkvarteret i New York år 2000 ställde man upp de s.k. milleniemålen: åtta mätbara mål för att ”förbättra livet för fattiga människor och att skapa förutsättningar för en hållbar global utveckling i världen”. ”Alla” var med på tåget… FN’s samtliga 193 medlemsländer och tunga mellanstatliga organisationer som Världsbanken och IMF. 2015, alltså i år, är det meningen att dessa mål vara uppfyllda, vilket dock inte kommer ske i sin helhet även om många delmål har uppnåtts. Ett av målen handlar om skuldavskrivningar för de mest skuldtyngda länderna  (HIPC – Highly Indebted Poor Countries), där det i många fall handlar om oansvariga lån tagna av odemokratiska diktaturer för att berika den styrande eliten på folkets bekostnad. Även om den beskrivningen inte riktigt stämmer in på Moçambique, så var de ett av de fyrtiotal länder som kom ifråga för sådana lättnader. Hurra vad bra, och oj vad man skulle lära av läxan, eller…?

Fortsätt läsa ”EMATUM – fiske i grumliga vatten”

Upp i sadeln igen

Upp i sadeln igen

Aktiviteterna börjar så smått rulla igång igen, vilket är skönt för understimulerade barn som annars fastnar alltför lätt framför en eller annan skärm. Stella hade knappt suttit på en häst innan vår Maputo-flytt, men eftersom flera av barnen på Skandinaviska Skolan rider på stallet Tsamadhi strax utanför stan så började hon också med det… och är helt såld numera. Stallet, som drivs av skolkompisen Leilas mamma Lisa, råkade dock ut för en tragisk händelse i början av året, då de flesta av deras hästar förgiftades av sitt foder. Tillverkaren hade inte rengjort maskinerna ordentligt, så i hästfodret följde det med rester av kycklingpellets vilket innehåller ämnen som tydligen är extremt giftiga för hästar. Flera blev så dåliga att de måste avlivas, medan andra fortfarande är för svaga för att kunna ridas. Sedan nyår har verksamheten legat nere medan Lisa varit involverad i en process mot foderleverantör och försäkringsbolag, men nu börjar det till all lycka så sakteliga komma igång igen.

Fortsätt läsa ”Upp i sadeln igen”

Omstart, rivstart

Omstart, rivstart

Så är vi återkomna till Maputo efter en härlig månad i Sverige och några intensiva dygn i London på sluttampen. Och vi lyckades förstås pricka in en dag med tunnelbanestrejk när vi skulle lämna London, med allt vad det innebar av ökat strul och stress för att ta oss ut till Heathrow genom en nästan igenkorkad stad. Men det gick, det också.

Precis som förra året sammanföll första dagen här i Maputo med Leos födelsedag… 10 år denna gången. Stora killen! Det blev en favorit i repris också, med lunch på Mundos. Om man sen tänker tillbaks på den tid som passerat sen vi satt där för ett år sen är det nästan otroligt mycket som hänt, och allt vi varit med om. Inte minst på det personliga planet: med ett ökat självförtroende för språket, med en oändligt mycket större lokalkännedom, och inte minst känslan av att inte längre vara ett anonymt ansikte i mängden av expats utan att bli igenkänd av och morsad på av folk (vakter, cafépersonal, gatuförsäljare, etc) i grannskapet. Ja, man har blivit lite mer ”street wise” helt enkelt.

Fortsätt läsa ”Omstart, rivstart”