Det öppnas upp, och flyttas ut

Det öppnas upp, och flyttas ut

Nu är det den tiden på året igen. Ett läsår går mot sitt slut och eleverna är i full färd med att skriva sina ”final exams”. Vi föräldrar matas med information om universitetsansökningar för Leo som går i grade 11, motsvarande 2:a ring i svenskt gymnasium. Det känns stort men lite läskigt att hans skolgång är över om bara ett år. I många hus packas det nu, jobbkontrakt har tagit slut och det är dags att rotera vidare någonstans i världen. På mail och i Facebook-grupper läggs det ut försäljningslistor med bilar och bohag som ska avyttras i samband med flytten. Ikea-möbler är väldigt populära och går som smör i solsken. Nästa år är det vår tur…

Fortsätt läsa ”Det öppnas upp, och flyttas ut”

Kalingalinga

Kalingalinga

Johannesburg har Soweto, Maputo har Mafalala. Legendariska stadsdelar som var betydelsefulla i kampen mot kolonisation och förtryck. I Lusaka kan man med lite god vilja säga att Kalingalinga har liknande status. I takt med att urbaniseringen tog fart under femtiotalet blev Kalingalinga en bosättning som folk från landsbygden flyttade in till i jakten på sysselsättning. Eftersom det var privat mark som ursprungligen tillhörde en grupp farmare av asiatiskt ursprung, betraktades nybyggarna länge som illegala ”squatters”. Inte förrän 1986 legaliserades Kalingalinga. Det innebar att stadsdelen sedan dess kunnat dra nytta av olika förbättringsprojekt. Skolor, polisstationer och hälsokliniker byggdes, latriner installerades, vatten och el har dragits in i begränsad omfattning. Men det är fortfarande ett väldigt utsatt så kallat township.

Fortsätt läsa ”Kalingalinga”

Fordonsfarsan

Fordonsfarsan

En gång i tiden, i vad som känns som ett annat liv fastän det inte är mer än tio år sedan, var jag en fotbollsfarsa. Både Leo och Stella spelade i klubben i vårt område, Örby IS, och jag var lagledare för det ena laget. Så det var ledarmöten och träningar på vardagkvällar, och på helger skulle det skjutsas till matcher och cuper. Inget unikt med det… svensk ungdomsidrott står ju och faller med alla fotbolls-, hockey-, simnings-, osv osv farsor och morsor, och kul att ha varit en del av den världen under några år.

Fortsätt läsa ”Fordonsfarsan”

Svenska skolan

Svenska skolan

Det fanns en tid när svenskar strömmade till Afrika i sådan omfattning att det växte fram behov av skolor lite varstans på kontinenten för alla medföljande svenskbarn. Det var missionärer, volontärer, bistånds- och solidaritetsarbetare som kom med sina familjer under kortare eller längre perioder. Svenskskolorna blomstrade och hade i vissa fall uppemot hundra eller fler elever. Så är inte situationen längre. Sviktande elevunderlag har gjort att de flesta av skolorna omvandlats eller lagt ner undervisningen. Så vitt jag vet är det bara skolorna i Maputo och Nairobi som ännu lever kvar enligt klassiskt snitt. Den senare är fortfarande stor då de har gymnasium med internatboende, som blivit populär bland i Sverige boende ungdomar att ta ett utbytesår på. I Addis Abeba finns den svenska skolan kvar, men har omvandlats till en internationell skola med engelskspråkig undervisning för att attrahera fler elever. I Dar Es Salaam har den gamla svenska skolan blivit en nordisk ”social” klubb, förvisso med förskola och vissa eftermiddagsaktiviteter för skolbarn. I Johannesburg finns en svensk sektion på den amerikanska skolan AISJ som erbjuder svenskundervisning.

Fortsätt läsa ”Svenska skolan”

Internationella familjen

Internationella familjen

Den gångna veckan blev Stella och jag lämnade ensamma. Karin for iväg till Lusaka på så kallad LIA-resa (Lärande i Arbetet), vilket är en förberedelseresa inför kommande stationering. Så därmed är det alltså offentligt: att Zambia blir vårt nästa hemland från och med i augusti – vilket förvisso en del av er som följer bloggen redan fått höra på olika vägar. Det känns fantastiskt att få fortsätta ännu några år utomlands eftersom vi inte på något sätt känner oss färdiga med Afrika. Alla, inklusive barnen, är mycket peppade. På den här LIA-resan fick Karin chans att träffa blivande kollegor och få inblick i arbetet som bedrivs på svenska ambassaden där, plus att leta hus och besöka barnens blivande skola, AISL (American International School of Lusaka).

Fortsätt läsa ”Internationella familjen”

Gott slut

Gott slut

Så kommer här ett sista inlägg innan bloggen stänger ner för 2018. Som vanligt känns det som tiden gått rasande fort, men vid närmare eftertanke har det ändå hunnits med en hel del. Många besökare har vi haft, vilket alltid är lika kul. En del kortare utflykter inom landet och till Sydafrika har det blivit av sedan sommarlovet, och mycket kulturella evenemang i Maputo också. Vårt band, Capulanaz, har fått bra skjuts och har haft flera spelningar under slutet av året, och fler väntar nästa år. Veckans timme i replokalen hör absolut till höjdpunkterna här. Liksom torsdagarnas innebandy.

Fortsätt läsa ”Gott slut”

School’s out

School’s out

Torsdag 14/6 innebar ett slut och en början. Slutet på Leo och Stellas andra år på Amerikanska skolan i Maputo, och början på fotbolls-VM i Ryssland. Hur stor peppen än är för den senare händelsen så lämnar vi den dithän än så länge, men får säkert anledning att återkomma vad det lider. Skolavslutningen, däremot, fick för vår del mest fokus på Stella i och med att hon gick ut grade 5, vilket enligt det så kallade IB-systemet som skolan följer betyder att hon gick ut  (”graduated from”) Primary School – som motsvarar svenska låg+mellanstadiet. De hade en fin avslutningsceremoni i skolans aula med sång, avtackningar och bildspel. Sen blev det allmänt kramkalas ute på skolans gård, lyckönskningar inför lovet, och i vissa fall avskedstårar.

Fortsätt läsa ”School’s out”

The blomstertid now kommer

The blomstertid now kommer

Torsdag 15:e juni 2017. Denna dag fullbordade våra barn sitt första läsår på den amerikanska skolan i Maputo, och vi kan nog konstatera att det har gått över förväntan. Leo var t.ex. en av två elever i sin årskurs, tillsammans med norska Freja, som fick ett diplom för  väl utförda studier i matematik. Stella har gått på ett stödprogram i engelska kallat ESOL – English for Speakers of Other Languages. Hennes fröken där, Miss Katie, har öst beröm över hennes utveckling, och det är lite häftigt att höra hur Stella brer på med amerikanskt uttal när hon nu ganska obehindrat pratar engelska. Något mer ESOL behövs inte nästa läsår. Avslutningen idag var dock rätt avslagen… som en vanlig skoldag fast eleverna slutade vid lunch, utan några speciella högtidligheter förutom avtackningar av lärare som slutar.

Fortsätt läsa ”The blomstertid now kommer”

Besökstid

Besökstid

Efter att själva ha varit uppe i Sverige sista veckan i mars då barnens skola hade lov, har vi fått förmånen att vara värdar och visa upp vårt spännande Maputo för tillresta besökare. På ganska kort varsel hade våra goda vänner Monika och Peter från Vemdalen bestämt sig för att komma och hälsa på med barnen Malte och Joline. De flög till Johannesburg där de plockade ut en hyrbil och körde de 55 milen till Maputo. Man kan nämligen spara en hel del pengar på det eftersom att flyga samma sträcka kostar oproportionellt mycket, beroende på att de moçambikiska flygmyndigheterna tar ut höga avgifter för start och landning. Barnen hade nu inte träffats på ett par år men de bondade direkt och det blev full fart ganska omgående efter deras ankomst.

Fortsätt läsa ”Besökstid”

Salt och stavning

Salt och stavning

Igår hände det rätt mycket, kanske framför allt på det kulturella planet. Men först och främst var det ju Karins födelsedag, som vi tänkte fira med ett restaurangbesök på någon trevlig lokal. Innan dess skulle vi dock på en uppvisning på barnens skola, Amerikanska skolan i Maputo. De hade nämligen en ”talent show” för eleverna på Primary School (årskurs 1-5), där Stella och tre av hennes kompisar ställde upp med ett sångnummer. Först hade det varit en uttagning, och de som passerade det nålsögat fick vara med på själva showen. Massor av barn ville vara med, för det är ju något amerikaner är bra på: att uppmuntra barnen till att ta plats och tro på sig själva. Och lite tävlingsinriktat ska det ju gärna vara också. Stella och hennes gäng hade iallafall kvalat in till gårdagens show.

Fortsätt läsa ”Salt och stavning”

International Day på AISM

International Day på AISM

På AISM, Leo och Stellas nya skola, har de inledningsvis – framför allt i Stellas årskurs – arbetat mycket med språket som tema. Språket både som en bro och en barriär. Med elever från ungefär 65 olika nationer representerade på campus blir det naturligtvis otroligt viktigt med språket som en brobyggare, för att riva kulturella barriärer. Men därmed inte sagt att barnen inte ska vara stolta över sina nationaliteter, och idag firade de därför International Day för att hylla skolans mångfald. Eleverna och lärarna var påbjudna att klä upp sig i någon dräkt typisk för hemlandet, och dessutom skulle alla ta med sig något maträtt därifrån. Vilket innebar att jag igår kväll fick svänga ihop min första Janssons frestelse på många år.

Fortsätt läsa ”International Day på AISM”

År tre

År tre

Vi går nu in på vårt tredje år i Maputo. Karins grundkontrakt var på två år, och hade vi inte förlängt det vore vi redan färdiga här. Det känns nästan absurt. Det hade varit för kort, vilket även Sida verkar ha insett. För de som skickas ut på utlandsposteringar har numera minimum tre år i sina kontrakt. Sommarvistelsen i Sverige var ovanligt varm och skön, och tog oss runt i Småland, Göteborg och Dalarna förutom en hel del häng i Stockholm också. Tack till alla nära och kära som härbärgerat och förplägat oss! Om någon undrar är vårt hus i Örby på nytt uthyrt, denna gång till några goa grabbar från Karlstad som vi hoppas ska trivas och stanna ett tag.

Fortsätt läsa ”År tre”

Hänt i veckan

Hänt i veckan

Efter de två senaste helgernas utflykter hade bilen fått en hel del stryk. Jag upptäckte att avgasröret hängde på ett onaturligt sätt och det visade sig att ett fäste i underredet hade gått sönder, vilket krävde svetsning för att lagas. Allt går naturligtvis att fixa i Maputo, det gäller bara att veta var, och i det här fallet kunde jag ta hjälp av Paulino, en av våra vakter. Han kände till ett ställe, så efter att han hade gått av sitt pass i torsdags morse åkte han med för att assistera mig.

Fortsätt läsa ”Hänt i veckan”
Capulana-yra

Capulana-yra

Ny säsong i Maputo, ja då krävs det lite nya fräscha plagg också. Kan inte påstå att kläd-shopping är någonting jag normalt ägnar mig åt med någon större entusiasm… det brukar vanligtvis bli ett intensivt svep i Stockholms city under mellandagsrean, and that’s it. Men här har jag funnit ett stort nöje i att gå runt i små butiker och botanisera i det rikliga utbudet av capulana-tyger. Svårigheten ligger i att försöka föreställa sig hur ett tygstycke kommer se ut som färdigt plagg, exempelvis en skjorta, men hittills har det gått över förväntan. Efter inköp tog jag i vanlig ordning med mig tygerna till sömmerskorna på dövcentret Mãos que Falam där jag blivit lite av en stamkund vid det här laget, och så kopierar de någon befintlig skjorta jag tagit med som modell.

Fortsätt läsa ”Capulana-yra”