Det här inlägget tillägnas helt vår fantastiskt duktiga son Leo, som nu har tröskat igenom sin skoltid och tagit studenten – eller ”graduerat” på svengelska. Sista två åren har varit väldigt tuffa med många många prov, grupparbeten, inlämningsuppgifter, och inte minst deras specialarbete eller ”extended essay” som det kallas här. Leos arbete var en analys av filmerna Fight Club och Parasite ur ett marxistiskt perspektiv. I IB-systemets läroplan är det lite som det var i Sverige förr i tiden, med slutprov (final exams) i alla ämnen vars resultat väger ytterst tungt i slutbetygen. Alltså väldigt lite av den svenska skolans kontinuerliga bedömning. Den ordinarie undervisningen för Leo slutade redan i april. Då fick de en vecka ledigt för att plugga på inför slutproven, som höll på under tre veckor. Inte hela tiden förstås, men proven var utspridda under denna period beroende på vilka ämnen man läser. Efter denna prövning följde en lite mer avslappnad ”washing machine week” – fast kanske nog så tufft för vissa? Eftersom uppemot 90% av studenterna går direkt vidare till universitet anses de behöva lära sig lite om hur man bor och klarar sig själv. Saker som att tvätta, laga mat, byta däck på bilen, göra upp en budget, etc. Så lärare och föräldrar går samman och undervisar om sånt. På fredagen den veckan var det ”senior walk”, en fin tradition när avgångseleverna tågar runt på campus och mottar hela skolans jubel och gratulationer. Dagen efter, lördag 27:e maj, var det den stora dagen med graduation-ceremonin. En väldigt högtidlig och känslosam upplevelse, som väl alla föräldrar till en student kan skriva under på. På kvällen hade vi en gemensam mottagning med två andra familjer från Leos klass, dit våra närmsta vänner och favoritlärarna var inbjudna. En fin och värdig avslutning på dagen, fast studenterna drog iväg efter ett tag på fest hemma hos klasskompisen Vivian Ja just det ja, någonstans under den här intensiva perioden var det studentbal, ”prom”, också, dit Leo gick med sin date, tyska Merle.

Fortsätt läsa ”Grattis Leo!”

Det lackar mot jul och livet går på högvarv. I skolan är det hektiskt med prov och inlämningsuppgifter som ska vara klara innan jullovet. Leo har fullt upp med att skicka in ansökningar till olika universitet. Just nu är det julmarknader på löpande band, och äntligen har vi börjat få lite besökare efter att alla pandemirestriktioner upphört!

Fortsätt läsa ”Kul mot jul”

Nu är det den tiden på året igen. Ett läsår går mot sitt slut och eleverna är i full färd med att skriva sina ”final exams”. Vi föräldrar matas med information om universitetsansökningar för Leo som går i grade 11, motsvarande 2:a ring i svenskt gymnasium. Det känns stort men lite läskigt att hans skolgång är över om bara ett år. I många hus packas det nu, jobbkontrakt har tagit slut och det är dags att rotera vidare någonstans i världen. På mail och i Facebook-grupper läggs det ut försäljningslistor med bilar och bohag som ska avyttras i samband med flytten. Ikea-möbler är väldigt populära och går som smör i solsken. Nästa år är det vår tur…

Fortsätt läsa ”Det öppnas upp, och flyttas ut”

Så kommer här ett sista inlägg innan bloggen stänger ner för 2018. Som vanligt känns det som tiden gått rasande fort, men vid närmare eftertanke har det ändå hunnits med en hel del. Många besökare har vi haft, vilket alltid är lika kul. En del kortare utflykter inom landet och till Sydafrika har det blivit av sedan sommarlovet, och mycket kulturella evenemang i Maputo också. Vårt band, Capulanaz, har fått bra skjuts och har haft flera spelningar under slutet av året, och fler väntar nästa år. Veckans timme i replokalen hör absolut till höjdpunkterna här. Liksom torsdagarnas innebandy.

Fortsätt läsa ”Gott slut”

Torsdag 15:e juni 2017. Denna dag fullbordade våra barn sitt första läsår på den amerikanska skolan i Maputo, och vi kan nog konstatera att det har gått över förväntan. Leo var t.ex. en av två elever i sin årskurs, tillsammans med norska Freja, som fick ett diplom för  väl utförda studier i matematik. Stella har gått på ett stödprogram i engelska kallat ESOL – English for Speakers of Other Languages. Hennes fröken där, Miss Katie, har öst beröm över hennes utveckling, och det är lite häftigt att höra hur Stella brer på med amerikanskt uttal när hon nu ganska obehindrat pratar engelska. Något mer ESOL behövs inte nästa läsår. Avslutningen idag var dock rätt avslagen… som en vanlig skoldag fast eleverna slutade vid lunch, utan några speciella högtidligheter förutom avtackningar av lärare som slutar.

Fortsätt läsa ”The blomstertid now kommer”