År tre

Vi går nu in på vårt tredje år i Maputo. Karins grundkontrakt var på två år, och hade vi inte förlängt det vore vi redan färdiga här. Det känns nästan absurt. Det hade varit för kort, vilket även Sida verkar ha insett. För de som skickas ut på utlandsposteringar har numera minimum tre år i sina kontrakt. Sommarvistelsen i Sverige var ovanligt varm och skön, och tog oss runt i Småland, Göteborg och Dalarna förutom en hel del häng i Stockholm också. Tack till alla nära och kära som härbärgerat och förplägat oss! Om någon undrar är vårt hus i Örby på nytt uthyrt, denna gång till några goa grabbar från Karlstad som vi hoppas ska trivas och stanna ett tag.

En gatukonstnärs tolkning av Leo och Stella i Montmartre. Hjälp, har de blivit tonåringar?
En gatukonstnärs tolkning av Leo och Stella i Montmartre. Hjälp, har de blivit tonåringar?

På väg till Maputo fortsatte vi vår tradition av att stanna några dagar i någon trevlig europeisk stad. Efter Lissabon och London kom nu turen till Paris. I kölvattnet efter fotbolls-EM och terroristattacker var det om inte lugnt på stan så åtminstone inte de massiva köer till alla attraktioner som vi förväntat. Vi maxade tiden där, uppifrån Eiffeltornet ner i katakomberna, från klassisk konst i Louvren till modernare alster i Centre Pompidou, från hål-i-väggen crêperier till gourmetbistros. Inte ens försenade nattliga flyg därifrån och bortkomna men återfunna resväskor förtog upplevelsen.

Nu börjar dock allvaret igen, och en hel del förändringar stundar. På svenska ambassaden har det varit rotation på personalen, och bl.a. är en ny biståndschef (dvs Karins närmaste chef) på ingång som säkert kommer sätta sitt avtryck i processerna. Störst förändringar väntar dock för barnen. Efter två lugna trygga år i fantastisk småskalig miljö på Skandinaviska Skolan har vi kastat oss ut i det okända och enrollerat dem på AISM, American International School of Mozambique, den stora expat-skolan i Maputo. Inget lätt beslut, verkligen inte, och inte okontroversiellt att ”svika” den skandinaviska communityn på det här sättet. Och barnen har inte varit odelat positiva även om nyfikenheten är stor. Men vi tror det gynnar dem i slutändan med den internationella engelskspråkiga miljön och ett betydligt större utbud av jämnåriga barn, så nu är det ”no looking back”. En trygghet finns dock i att vi känner några svenska, norska och danska familjer vars barn redan går där, och efter första riktiga skoldagen idag bubblade barnen över av alla nya intryck och nya klasskompisar de mött. Men bakslag lär säkert komma också.

Detta har i hög grad tvingat fram en förändring av våra morgonvanor också. Från att ha börjat 08:00 på SkandSkol, dit vi gick på fem minuter, är det numera start 07:30 som gäller på AISM, och gärna lämning någon kvart innan dess. Dit behöver vi även åka bil i cirka tio minuter, så vi måste åka hemifrån vid 7-rycket (ungefär när vi brukade stiga upp förut). Så det blir kanske inga nattliga blogg-sessioner för mig framöver, utan jag får hitta andra tidsluckor för mina uppdateringar.

2 reaktioner på ”År tre

  1. Kul att läsa din blogg igen. Tyvärr får jag fortfarande inga mails så jag ser nu att jag missat 2 st.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s