Moz i OS

OS pågår som bekant för fullt i Brasilien, ett broderland i den lusofona (portugisisktalande) språksfären. I vårt TV-paket finns ett stort antal sportkanaler som täcker det mesta av vad som händer i Rio, så vi är inte omedvetna om de svenska framgångarna hittills. För Moçambiques del är OS-historien, med ett lysande undantag, ett enda stort mörker. Man har inte alls lyckat skörda samma löparframgångar som de andra länderna längs den afrikanska östkusten, dvs Tanzania, Kenya och Etiopien. Undantaget är förstås Maria Mutola som vann guld på 800 meter i Sydney 2000, och bronset på samma distans -96. Numera är hon något av en nationalikon med en gata uppkallad efter sig  och en stiftelse i sitt namn som stödjer idrott och olika slags sociala projekt.

Redan i maj planerade jag att skriva ett inlägg om landets olympier i Rio, en trupp som till slut bara kom att bestå av sex atleter. Jag tog då mod till mig och stegade in på den nationella olympiska kommitténs kontor. De håller för övrigt till i ett alldeles nybyggt modernt kontorshus av glas och stål i centrala Maputo. Av vad jag förstått hade de tidigare en äldre kontorsbyggnad på samma ställe, men sålde tomten till ett fastighetsbolag som byggde ett höghus med lägenheter där (de flesta lär fortfarande stå outhyrda, i kölvattnet av den svalnade bostadsmarknaden som jag skrivit om tidigare) och samtidigt fick då OS-kommittén sitt nya högkvarter.

Hur som helst, jag gick dit för att försöka få lite information om den kommande OS-truppen. Jag blev slussad från receptionist till sekreterare till någon slags tjänsteman, men möttes av misstänksamhet hela vägen. Varför var jag intresserad av detta? Jag försökte förklara att jag bara var en enkel sporttokig svensk bloggare, men det hjälpte inte riktigt. De tog min mail-adress och gav ett vagt löfte om att skicka lite info, men det kom naturligtvis inget. Jag kunde inte hjälpa att komma att tänka på en idrottsrelaterad skandal som uppdagades här härom året. Det internationella fotbollsförbundet FIFA betalar ut stöd till alla sina medlemsländer och det visade sig att det hade svindlats bort miljonbelopp inom det moçambikiska förbundet, som därmed blev återbetalningsskyldigt till FIFA. Är det så att det pågår något liknande fiffel inom OS-kommittén och de var rädda för att jag var någon slags undersökande journalist? Ja, den som lever får väl se.

Truppen härifrån är alltså inte stor: två kanotister, två simmare, en judoka och en friidrottare (400 meter häck). Och av dessa är det egentligen bara löparen och kanotisterna som kvalificerat sig av egen kraft, medan de övriga har fått specialinbjudningar som erbjuds till underrepresenterade länder. En av simmarna är lite speciell: tjugoåriga Jannah Sonnenschein som är från en holländsk familj men som är uppvuxen i Moçambique och har medborgarskap här. Det roliga är att hon tidigare gått på den amerikanska skolan i Maputo där alltså Leo och Stella har börjat nu. Hon ställde upp i 100 meter fjäril (där Sarah Sjöström vann guld) men lyckades tyvärr inte gå vidare från försöksheaten.

Men med eller utan moçambikiska deltagare går idrottsfesten vidare.