Punkt för det här kapitlet

Punkt för det här kapitlet

Boken är inte färdigskriven, men vi sätter punkt för det här kapitlet. Sen vänder vi blad. Hur storyn fortsätter vet vi ännu ingenting om, bara att det kommer bli någonting annorlunda men ändå bra. Sista veckorna har varit fulla med avsked, det är tungt inte minst för barnen, men vi har varit förberedda länge på att den här dagen kommer. Imorgon lämnar vi Terra da boa gente – de goda människornas land – som Moçambique är känt som. Och det stämmer verkligen, människorna vi mött har alltid nära till ett leende, och ett Bom Dia – goddag – sitter alltid rätt. Ingen tror man är galen bara för att man hälsar på en främling.  Vi kommer sakna människorna, färgerna, dofterna, maten, havet, stränderna, svänget. Någonstans vill jag tro att landet går en ljus framtid till mötes, trots att statsapparaten är så rutten in i märgen. Det måste bli så. Folket förtjänar det. Men det kommer antagligen bli värre innan det blir bättre. Men jag ska inte orda mer om det den här gången… här kommer istället en kavalkad av bilder från den senaste veckan.

Fortsätt läsa ”Punkt för det här kapitlet”

Det stora ölkriget

Det stora ölkriget

Moçambique är lite av jungfrulig mark för de stora ölproducenterna, men på senare tid har det gått upp för dem vilken potential för öldrickande det finns hos den ungdomliga befolkningen. Av hävd fanns det länge bara det nationella bryggeriet CDM (Cervejas de Moçambique) som ursprungligen var en sammanslagning av några olika bryggerier från kolonialtiden. De har producerat ölen 2M, Laurentina och Manica, och var fram tills nittiotalet ganska ensamma på den lokala marknaden där de hade i det närmaste monopol. 1995 köptes CDM upp av SAB, South African Breweries, som i sin tur 2002 slogs ihop med den amerikanska bryggerijätten Miller Brewing och skapade koncernen SABMiller – världens då näst största ölproducent efter Anheuser-Busch. Som jag nämnde i ett gammalt inlägg, la just Anheuser-Busch 2016 ett bud på SABMiller. Det köpet gick sedermera igenom trots invändningar från amerikanska myndigheter med hänvisning till ”antitrust”-lagar. Så i globaliseringens tidevarv är numera alltså CDM en pytteliten del av en världsomspännande koncern. Och i takt med att alla dessa uppköp och fusioner fortgick började andra ölsorter från CDM’s nya ägare göra sina intåg, sådana som Stella Artois, Becks, Castle Lager och Budweiser, även om de fortfarande har rätt små andelar av marknaden.

Fortsätt läsa ”Det stora ölkriget”