Punkt för det här kapitlet

Boken är inte färdigskriven, men vi sätter punkt för det här kapitlet. Sen vänder vi blad. Hur storyn fortsätter vet vi ännu ingenting om, bara att det kommer bli någonting annorlunda men ändå bra. Sista veckorna har varit fulla med avsked, det är tungt inte minst för barnen, men vi har varit förberedda länge på att den här dagen kommer. Imorgon lämnar vi Terra da boa gente – de goda människornas land – som Moçambique är känt som. Och det stämmer verkligen, människorna vi mött har alltid nära till ett leende, och ett Bom Dia – goddag – sitter alltid rätt. Ingen tror man är galen bara för att man hälsar på en främling.  Vi kommer sakna människorna, färgerna, dofterna, maten, havet, stränderna, svänget. Någonstans vill jag tro att landet går en ljus framtid till mötes, trots att statsapparaten är så rutten in i märgen. Det måste bli så. Folket förtjänar det. Men det kommer antagligen bli värre innan det blir bättre. Men jag ska inte orda mer om det den här gången… här kommer istället en kavalkad av bilder från den senaste veckan.

Sista fikan med de svenska medföljargänget – på hotell Polana
Sista innebandyn
Stellas avskedskalas med sjuttiotalstema, hemma hos kompisen Josephine
Leos avskedskalas hemma hos oss, med flyttkartonger överallt
Skolavslutning. Fyra av tjejerna på bilden flyttar.

Och till slut några bilder från vår avskedsfest. Temat var ju som tidigare nämnts klädsel i rött/svart, något som de flesta tagit fasta på.

 

 

8 reaktioner på ”Punkt för det här kapitlet

  1. Det har varit så roligt att läsa om er! Bodde i Maputo när jag var 15 och gick i nionde klass på escola sueca 😊 nästan varje eftermiddag tillbringades på hotell Polana! Hoppas också på en ljus framtid för detta underbara land, även om det är att hoppas på för mycket. Vi var där -81 så det är ett tag sen. Mvh Marie

    Gilla

    1. Hej Marie och tack för kommentaren! 1981, oj… mitt under brinnande krig alltså. Vi känner en del svenskar som bott här i runt 25-30 år, men ingen som var här så tidigt som du, så vitt jag vet. Naturligtvis har staden förändrats mycket sedan dess, men själen är nog densamma. Hoppas du fortsätter följa bloggen i höst, även om vi bor i Zambia då.

      Gilla

  2. Ska bli intressant att följa nästa kapitel i Zambia! Stort tack Mårten för att du skrivit så fantastiskt intressanta inlägg om stort och smått. Du kommer väl att fortsätta? Blir alltid glad när jag får mail om att något nytt publicerats. Ses vi i sommar? Hoppas det!

    Gilla

  3. Tack Mårten, för fina inlägg och reflektioner om ert liv i Maputo. Jag tänker med glädje och värme på de gånger jag fick möta er, hela familjen, när jag passerade förbi. Nu önskar jag er ett stort lycka till i det nya livet i Lusaka, och ser fram emot att följa er då också – även om det är långt från Nairobi. Många kramar till er alla!

    Gilla

  4. Fantastiska fem år och allt dokumenterat – så värdefullt! Vilka år!! Efter vårt gråtkalas efter 5 månader kan jag knappast förställa mig hur det blir efter 5 år!! Tänker på er och fortsätter att följa era äventyr! Varmaste kramarna!

    Gilla

  5. Tack för din levande beskrivning av vardag, fest, politik, historia, konst, kultur, resor, besök och aktiviteter under dessa år i Mocambique och Afrika. Det känns som om att vi varit där, fast vi aldrig fick till ett besök.
    Vi ses i sommar!

    Gilla

  6. Förstår att det måste vara jättesorgligt med alla avsked och alla ”sista”. Men ni har ju i alla fall något spännande framför er.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s