Nästa anhalt: Lusaka

Nu har jag hållit er på halster lite väl länge Jag kan börja med att konstatera att jag inte var helt sanningsenlig i mitt förra inägg. Det var ju inte riktigt ”punkt” då, utan snarare ett komma, eller kanske ett semikolon? För efter ett väl förrättat sommarlov i Sverige återvände vi till Maputo i slutet av juli. Detta för att packa ihop vårt bohag i en container för vidare leverans till Lusaka. När detta var klart efter ett par dagar satte vi oss i bilen för att själva köra till Zambia. Det går att göra med ett par övernattningar om man står på ordentligt och tar närmsta vägen genom Zimbabwe. Vi valde dock att ta det lugnare och köra upp längs Moçambiques kust och göra strandhugg på några gamla favoritställen i Zavora, Vilanculos och Inhassoro.

Farväl till havet vid Inhassoro

Efter Inhassoro svänger vägen inåt landet och man lämnar Indiska Oceanen bakom sig. Frågan är när vi får se den nästa gång? Vägen norrut (EN1) var marginellt bättre än när vi passerade på hemväg från Gorongosa-parken härom året, men är fortfarande skamligt dålig för att vara den nationella huvudvägen upp genom landet. Det går att bygga överdådiga broar, men till det helt nödvändiga underhållet av vägnätet avsätts inga pengar för det vinner man inga val på. Nåväl, efter nattliga stopp i Chimoio och Tete vinkade vi slutligen farväl till Moçambique för den här gången och rullade över gränsen, in i Malawi.

Vackert vid Malawisjöns strand

Där låg vi still två nätter på en resort vid Malawisjön och återhämtade lite krafter efter alla mil vi tuggat i oss. Sedan fortsatte vi mot zambiska gränsen efter att ha suttit fast i köer i huvudstaden Lilongwe. Eftersom vi bestämt oss för att ta med vår trotjänare till bil i flytten måste vi göra det på rätt sätt, dvs att importera den till Zambia. Därav var det en del pappersexercis vid gränspassagen, men det mesta hade förberetts av en ”border agent” som vi hade kontaktat i förväg.

Vårt nya hemland

Första natten i nya hemlandet spenderades på hotell i gränsstaden Chipata, och därefter återstod bara den sista etappen på ca 60 mil ner till Lusaka. Även den gick utan problem så bilen höll den här gången också! Väl framme tog vi in på hotell de två första nätterna för att få en mjukstart (precis som vi gjorde när vi flyttade till Maputo) innan vi tog vårt hus i besittning. Under de första dagarna bekantade vi oss med stan så gott det gick och besökte svenska ambassaden för att träffa Karins nya kollegor.

Latitude 15 Degrees – urläckert gallerihotell i Lusaka

Några reflektioner efter första tiden i staden… precis som vi hört är Lusaka mer utbrett än Maputo. Man bygger horisontellt, inte på höjden. I ”city” bor man inte utan där ligger mest köpcenter, kontor och myndighetsbyggnader. Som utlänning, expat, bor man i lummiga villaområden strax utanför stadskärnan. Kabulonga heter vårt ”hood”. Husen har en kolonial stil, med enorma tomter och givetvis pool. Alla är väldigt hövliga och trevliga. Vakterna sträcker upp sig och gör honnör, till skillnad från sina kollegor i Maputo som mest sitter hopsjunkna och halvsover. I trafiken lämnar man företräde och väntar på sin tur i oreglerade korsningar, helt tvärtemot den djungelns lag som rådde i Maputo. För mig personligen är det ett otroligt lyft att kunna göra mig hundraprocentigt förstådd på engelska. För även om jag villigt antog utmaningen att lära mig portugisiska och jag kom en bra bit på vägen, så fanns det hela tiden som ett slags filter mellan mig och den moçambikiska verkligheten.

Flyttbilen fick problem på vår uppfart

I fredags kom flyttbilen med vår Maputo-container. Längs uppfarten till vårt hus står träden tätt, så lastbilen fick plöja sig fram på bekostnad av ett antal låga grenar som bröts av. Helgen har sålunda spenderats med uppackning, och kartong för kartong håller vårt hus på att förvandlas från ett tomt skal (förvisso med lite lånemöbler) till ett riktigt hem. Nu väntar vi bara på vår andra container som kommer från Stockholm för att flytten ska vara fullbordad. Den har visst nyss lämnat Durban…

Nu kan jag läska er med några exteriöra bilder på huset, sett från tomten. Interiöra bilder får följa vid senare tillfälle, när det kommit lite mer i ordning.

5 reaktioner på ”Nästa anhalt: Lusaka

  1. Vad kul med en uppdatering! Kollade kartan lite. Hur tar sig Karin till jobbet? Var ligger barnens skola? Vilken gigantisk trädgård! Noterade de fritt växande svärmors tungorna….här odlas de i vardagsrummet…ren avundsjuka ;-)! Hur är vädret i förhållande till Maputo? Flygplatsen som ligger nära…är den mest för privatplan / mindre plan? Har du några planer för hur du ska inrätta livet när ni kommit i ordning? Hoppas att ni kommer att trivas!

    Gilla

    1. Hej Helena… kul med många frågor, jag är inte förvånad 😆 Ska göra mitt bästa för att svara:

      Vi blir helt klart mer bilberoende nu, har redan köpt en andrabil för Karin att ta till jobbet. Från vårt hus är det 5 km in mot city till Karins jobb, och 7 km till skolan (AISL) åt rakt motsatt håll, ut från stan. Här är en kartnål för huset, https://maps.google.com?q=-15.4356300,28.3493450

      Ja trädgården är mer som en park. Vi har en kille som ska sköta både trädgård och pool som börjar i september. Svärmorstunga vet jag dessvärre inte hur den ser ut, men vi har mango- och citronträd också.

      Lusaka ligger på en högplatå så är kyligare än Maputo, särskilt nu ”på vintern”. Alltså, det är ju varmt dagtid, 20-25 grader, men så fort solen gått ner blir det riktigt kyligt. Tyvärr går en del av våra fönster inte att stänga helt (något som hyresvärden inte hunnit fixa ännu, men det står på hans åtgärdslista) så det drar och är kallt inne i huset under kväll o natt och Karin lider.

      Ja den där lilla flygplatsen är bara för privat och militärt bruk, så vitt jag vet. Den stora internationella ligger en bit utanför stan.

      För egen del fortsätter jag skrivverksamheten i min firma. Jag har ju blivit digital nomad på äldre dagar…

      Vi hörs!

      Gilla

      1. Tack Mårten för utförlig info….om man inte frågar så får man inte veta ;-)….o så missar man lärande och/eller roligheter :-D…var precis på väg att fråga om adressen när jag fick kartnålen! Tack för att du ligger steget före. Ska visa Erik …det finns risk för att han minns något av vår snabba genomfart i Lusaka för många år sedan….jag gör det tyvärr inte. Storleken på trädgården är imponerande, minst sagt! Tur ni har hjälp! Mango- och citronträd låter väldigt nice. Själv odlar jag chili (inte optimalt i lägenhet på Södermalm…men jag har trots det en hel del frukt på gång) Kanske något att testa, bör växa som ogräs! Svärmorstungan finns under trädet vid infarten på bilden du postade. Har den som inneväxt i vårt vardagsrum (skön retroblomma i mitt tycke).

        Jobbigt med kylan. K är den enda människa jag känner som är mer frusen än mig så jag förstår att hon lider. Hoppas att det snart kan åtgärdas. Vi kom just hem från Spanien med 30 grader och stark sol…blev nästan höstdeppig av det bleka ljuset och de 20 graderna här hemma.

        Kul att du kör på med firman! Digital nomad låter som något jag borde överväga…men har två intervjuer bokade och ett drömjobb sökt.

        Gilla

      2. Gatan heter Leopard’s Close. På kartan ser det ut som att den går mellan två större vägar, men i själva verket är den annekterad av vår granne, den franska ambassaden. De har spärrat av vår gata med en mur med en bomförsedd gate mitt i, precis bredvid vår infart. Så i realiteten bor vi på en återvändsgata.

        Gilla

  2. Vi sitter i bilen på väg till Orsa.
    Tack för fin beskrivning av resan, blev väl lite som en extra semestertur.
    Ska bli roligt att ta del av hur Egendomen kommer att växa fram till ert nya hem.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s