Snart går 2016 i mål. För Moçambique, som för inte alls länge sen var en av Afrikas mest hyllade ekonomier, har det inte varit något bra år. Snarare tvärtom. Precis alla makroekonomiska indikatorer pekar neråt. Tillväxttakten haltar, inflationen galopperar, valutan metical tappar i värde gentemot alla andra valutor, valutareserverna sinar, belåningen har nått en ohållbar nivå, världsmarknadspriserna på viktiga exportvaror har sjunkit. Kort sagt, landet är i det närmaste konkursfärdigt. Enligt somliga bedömare är bankrutten redan ett faktum. För vanliga medborgare är situationen pressad, i och med att priserna på importerade varor (nästan allt på butikshyllorna) stiger. Vi märker det t.ex. på vår hemhjälp Salomé, som allt oftare tvingas be om förskott på lönen trots att vi höjt den rejält. Det märks också på gatuförsäljare som blivit mer påstridiga och inte tar ett ”nej tack” lika lätt. Ytterligare sten på landets börda är den svåra torkan och den till synes olösliga inrikespolitiska konflikten mellan regeringspartiet Frelimo och oppositionspartiet Renamo. I detta läge där bidrag, lån och krediter behövs mer än någonsin, har alla tunga givare (både enskilda länder och institutioner som IMF och Världsbanken) tagit sina händer från Moçambique. Det handlar om en förtroendekris som bottnar i de hemliga lån som uppdagades i början av året.

Fortsätt läsa ”Slutsummering 2016”