Slutsummering 2016

Snart går 2016 i mål. För Moçambique, som för inte alls länge sen var en av Afrikas mest hyllade ekonomier, har det inte varit något bra år. Snarare tvärtom. Precis alla makroekonomiska indikatorer pekar neråt. Tillväxttakten haltar, inflationen galopperar, valutan metical tappar i värde gentemot alla andra valutor, valutareserverna sinar, belåningen har nått en ohållbar nivå, världsmarknadspriserna på viktiga exportvaror har sjunkit. Kort sagt, landet är i det närmaste konkursfärdigt. Enligt somliga bedömare är bankrutten redan ett faktum. För vanliga medborgare är situationen pressad, i och med att priserna på importerade varor (nästan allt på butikshyllorna) stiger. Vi märker det t.ex. på vår hemhjälp Salomé, som allt oftare tvingas be om förskott på lönen trots att vi höjt den rejält. Det märks också på gatuförsäljare som blivit mer påstridiga och inte tar ett ”nej tack” lika lätt. Ytterligare sten på landets börda är den svåra torkan och den till synes olösliga inrikespolitiska konflikten mellan regeringspartiet Frelimo och oppositionspartiet Renamo. I detta läge där bidrag, lån och krediter behövs mer än någonsin, har alla tunga givare (både enskilda länder och institutioner som IMF och Världsbanken) tagit sina händer från Moçambique. Det handlar om en förtroendekris som bottnar i de hemliga lån som uppdagades i början av året.

Enskilda höjdare inom regeringen och landets säkerhetstjänst hade kört sitt eget race, och tagit enorma lån på dryga två miljarder US$ genom några nystartade statliga bolag. Varken parlamentet eller givar-communityn informerades om detta. På pappret skulle lånen gå till att köpa fiskebåtar och maritim säkerhetsutrustning. En del av pengarna har förvisso använts till detta, fast båtarna kan inte användas pga brist på utbildad personal, brist på pengar till bränsle, etc, så de ligger vid kaj och rostar. Alltså kapitalförstöring på högsta nivå. Sen har det visat sig att delar av lånen används till att köpa krigsmaterial för att användas i konflikten mot Renamo. Ytterligare andra delar av lånen är bara oredovisade och spårlöst borta. För att IMF och alla andra givare ska sträcka ut handen igen krävde man en oberoende internationell utredning, en ”forensic audit”, för att spåra vart alla pengar tagit vägen och hur de använts.

OK, allt det här har jag ju skrivit om förut. Men händelseutvecklingen därefter, som omgärdats av mycket hemlighetsmakeri, har varit väldigt intressant ur svensk synvinkel. Moçambiques regering vände sig till just Sverige för att få hjälp med finansiering av det här uppdraget att göra en forensic audit. Det kanske inte verkar vara så speciellt, men det är ett prestigefyllt uppdrag och en seger för svensk diplomati. Moçambiques riksåklagare Beatriz Buchili ska först göra en egen brottsutredning, och resultatet från den av Sverige finansierade revisionen kommer bli en bra input till henne. Förhoppningsvis leder slutresultatet till återupprättat förtroende från givarsamfundet, där Sverige alltså av hävd är en tung spelare.

Men det krävs ingen större fantasi för att inse hur känsligt, och potentiellt även farligt, det här uppdraget är. Samtidigt som landets regering är tvingade att göra den här revisionen för att återvinna givarnas förlorade förtroende, kommer slutresultatet att i bästa fall exponera vilka det är som skott sig själva på folkets bekostnad. Det handlar om personer med mycket makt och utan skrupler, och vem vet vad de är beredda till för att sabotera auditen? Hur som helst har uppdraget landat hos den amerikanska konsultfirman Kroll som är specialister på, och har lång erfarenhet av, att utföra sådana här finansiella utredningar där försnillade medel ska spåras upp. Nu håller alla tummarna för att slutrapporten verkligen hänger ut de skyldiga, och att allting inte bara tystas ner.

Samtidigt, på det personliga planet, gör vi oss redo för jullovet. Fast det är svårt för den riktiga julstämningen att infinna sig, när temperaturen som idag ligger runt 40 grader. Barnen hade sin sista skoldag idag, och imorgon far jag och barnen till Stockholm för tio dagars vistelse bland familj och vänner. Karin, som inte har obegränsat med semester, stannar i Maputo och jobbar. När vi kommer tillbaks hit runt den 20:e är det bara för att packa om väskorna innan hela familjen flyger till Namibia för en och en halv veckas bilsemester. Det blir spännande; ett helt annat Afrika, öken och kargt.