Tofo

Så var det dags för vårt första jullov i Moçambique. Terminsavslutningen var avklarad, skolkompisarna och ambassadkollegorna for iväg åt olika håll, och vi packade väskorna för en dryg veckas strandliv. Det finns förvisso en hel del utmärkta stränder med enstaka hotell närmare Maputo, men Tofo – ganska exakt 50 mil norrut – är nog den närmsta egentliga badorten som på något plan kan mäta sig med destinationer i Thailand och grekiska övärlden när det gäller utbud av boende, restauranger och aktiviteter. Längs den långa stranden finns ett stort antal hotell och privathus för uthyrning i olika prisklasser, och på gatorna runt Tofos lilla centrum/marknad finns ett litet kluster med restauranger och barer. Där finns också en hel del firmor som arrangerar dykutfärder, fisketurer, dhow-utflykter, valsafaris, surfkurser, quad bike-uthyrning, mm, för den som vill ha en mer aktiv semester.

Fortsätt läsa ”Tofo”

Socialt

Here today, gone tomorrow

Ramones-låten med denna titel handlar väl egentligen om ett kraschat förhållande, men jag tyckte den passade bra som illustration här också. Vi har tidigare idag varit på familjen Laus ”despedida” (avskedsfest) på skolan, och eftersom vi åker iväg på vår julsemester tidigt imorgon bitti ser vi inte dem mer innan deras återresa till Sverige… inte för den här gången iallafall. Som många andra svenska familjer nu för tiden tog de ett halvårs timeout från ekorrhjulet, men istället för att som alla andra åka till Thailand eller Spanien, valde de att skippa skyddsnäten och fara till Moçambique istället. Bara det värt en djup bugning av vördnad! Som jag nämnde i det föregående inlägget ligger det ju i sakens natur att det blir rotation i umgänget när man bor utomlands under de förutsättningar som vi gör, men de kommer definitivt att lämna ett tomrum efter sig i den skandinaviska kolonin.

Fortsätt läsa ”Here today, gone tomorrow”

Skola

Terminen går mot sitt slut

Det känns smått overkligt att höstterminen redan lider mot sitt slut. Så fort tiden har gått! Jag tänker tillbaks på uppropet och rektor Claras välkomsttal… då stod vi lite vilsna där på skolgården alldeles nyanlända, och det hade ännu inte riktigt sjunkit in att vi hade lämnat vår trygga svenska medelklasstillvaro bakom oss, för att istället leva i ett av världens fattigaste länder. Nu, drygt fyra månader senare, känns livet här alldeles självklart. Vi är etablerade och stortrivs. Detta är vår hemstad, pronto!

Denna sista skolvecka handlar det mest om mys och pyssel. Igår var barnen på studiebesök i en kyrka, och ett jämförande besök i en moské följer efter nyår. Idag inleddes morgonen med gympa där även föräldrar inbjöds att vara med, och alla uppmanades att bära röda kläder och gärna tomteluva också. Resten av dagen fick barnen göra lite vad de ville: t.ex. baka, bada eller ha trä- eller textilslöjd.

Fortsätt läsa ”Terminen går mot sitt slut”

Kultur, Skola

Lucia x 2

Svenskar i förskingringen tenderar att krama svenska traditioner extra hårt. Exempelvis har jag nog aldrig dansat så mycket runt stången som den sommar jag var i Paris och besökte syster Lotta, och vi hamnade på midsommarfirande bland andra svenskar på Sorbonne-universitetet. Och när det firas Lucia här i Maputo, sker det inte bara en utan två gånger.

Fortsätt läsa ”Lucia x 2”

Kultur, Mat & dryck, Socialt

FEIMA – en oas i Maputo

Ett ställe vi gärna går till, dels för att det ligger väldigt nära vår bostad och dels för att det helt enkelt är så trevligt, är FEIMA-parken, eller hantverksparken som vi brukar kalla den (eller konstnärsparken, kärt barn har många namn). Det officiella namnet är Feira de Artesanato, Flores e Gastronomia de Maputo, vilket brukar förkortas till FEIMA.

Ursprungligen, har vi fått berättat, var detta ett parkområde som Spaniens ambassad donerade till Maputo, mot löfte att staden skulle underhålla den. Detta fungerade det si och så med och parken förföll successivt, men inför ett toppmöte med Afrikanska Unionen för ett antal år sen gjordes ett ryck och parken fräschades upp. Dessutom flyttades i samma veva många av de försäljare som rörde sig ute på gatorna hit, där de istället fick permanenta stånd att sälja sitt hantverke vid. Ännu är allt inte i ursprungligt skick, dammen saknar t.ex. fortfarande vatten och guldfiskar, men den något bedagade känsla som fortfarande hänger över parken bidrar till charmen.

Fortsätt läsa ”FEIMA – en oas i Maputo”