Jag minns inte när vi senast var på en kräftskiva? Många år sedan är det hur som helst. Tack vare goda vännerna Magnus och Maria blev det i alla fall äntligen tillfälle att slurpa i sig kräftor förra helgen. Nästan hela svenskkolonin (närmare trettio personer inklusive barn) hade då bokat in sig på Lake Kariba Inns, en resort vackert belägen vid ”världens största konstgjorda sjö”, Karibadammen. Sjön uppstod, som jag skrivit om tidigare, genom att Zambezifloden dämdes upp när vattenkraftverket byggdes 1955-59. I sjön odlas det mycket fisk, och även kräftor (den australiska varianten Red Claw Crayfish) finns inplanterat sen början av tvåtusentalet.

Fortsätt läsa ”I kräftans vänkrets”

Moçambique är lite av jungfrulig mark för de stora ölproducenterna, men på senare tid har det gått upp för dem vilken potential för öldrickande det finns hos den ungdomliga befolkningen. Av hävd fanns det länge bara det nationella bryggeriet CDM (Cervejas de Moçambique) som ursprungligen var en sammanslagning av några olika bryggerier från kolonialtiden. De har producerat ölen 2M, Laurentina och Manica, och var fram tills nittiotalet ganska ensamma på den lokala marknaden där de hade i det närmaste monopol. 1995 köptes CDM upp av SAB, South African Breweries, som i sin tur 2002 slogs ihop med den amerikanska bryggerijätten Miller Brewing och skapade koncernen SABMiller – världens då näst största ölproducent efter Anheuser-Busch. Som jag nämnde i ett gammalt inlägg, la just Anheuser-Busch 2016 ett bud på SABMiller. Det köpet gick sedermera igenom trots invändningar från amerikanska myndigheter med hänvisning till ”antitrust”-lagar. Så i globaliseringens tidevarv är numera alltså CDM en pytteliten del av en världsomspännande koncern. Och i takt med att alla dessa uppköp och fusioner fortgick började andra ölsorter från CDM’s nya ägare göra sina intåg, sådana som Stella Artois, Becks, Castle Lager och Budweiser, även om de fortfarande har rätt små andelar av marknaden.

Fortsätt läsa ”Det stora ölkriget”

Ja det är bara att inse att vintern är här. Solen värmer förvisso fortfarande när den är uppe, men kvällarna har varit direkt kyliga sista tiden. Tycker lite synd om den av våra tre vakter som råkar ha nattpasset. De får krypa in i lager på lager av tröjor, jackor, filtar och mössor för att klara sig. Själva får vi reda oss på annat sätt, som att exempelvis värma oss inombords med lite goda sydafrikanska viner. Förra året var vi tillsammans med fem andra familjer på en väldigt lyckad vinprovarhelg på vårt favoritställe Seringa i Sydafrika. Nu skulle vi försöka återskapa den succén här i Maputo, fast vi visste inte riktigt var. Men efter lite googlande fick vi nys om en relativt nyöppnad restaurant, Bistro No 1 Wine House, som verkade kunna sätta ihop en meny med viner att provsmaka till maten.

Fortsätt läsa ”Vin i vintern”

Ja, så tog ett händelserikt 2014 slut. Vi firade in det nya året hos våra grannar på våningen ovanpå, Karins ambassadkollega Helena Hill med maken Mario och döttrarna Alma och Felice, som även hade besök av Helenas familj från Sverige. På menyn stod helstekt gris, en tradition från Marios födelseland Kuba, och vi bidrog med grillade räkor till förrätt som vår hemhjälp Salomé hjälpt oss att förbereda. Det blev en mycket trevlig kväll, och vid tolvslaget hade vi första parkett från balkongen för att se alla fyrverkerier.

Fortsätt läsa ”Gott nytt år – Feliz ano novo”