Ja det är bara att inse att vintern är här. Solen värmer förvisso fortfarande när den är uppe, men kvällarna har varit direkt kyliga sista tiden. Tycker lite synd om den av våra tre vakter som råkar ha nattpasset. De får krypa in i lager på lager av tröjor, jackor, filtar och mössor för att klara sig. Själva får vi reda oss på annat sätt, som att exempelvis värma oss inombords med lite goda sydafrikanska viner. Förra året var vi tillsammans med fem andra familjer på en väldigt lyckad vinprovarhelg på vårt favoritställe Seringa i Sydafrika. Nu skulle vi försöka återskapa den succén här i Maputo, fast vi visste inte riktigt var. Men efter lite googlande fick vi nys om en relativt nyöppnad restaurant, Bistro No 1 Wine House, som verkade kunna sätta ihop en meny med viner att provsmaka till maten.
Efter ett par besök på stället och några telefonsamtal fick jag tag på ägaren, Hugo. Vi hade ett möte och kom överens om en meny med passande viner. Bara sydafrikanskt som sagt, och vi valde ut lite ovanligare märken som åtminstone jag inte kände till innan. Måste säga att Hugo var en otroligt inspirerande person att träffa, en sann entreprenör som det finns alldeles för få av i Moçambique. Han har drivit en firma i flera år som importerar viner, som han säljer i egen butik. Eftersom han även har ett stort matintresse öppnade han restaurangen i slutet av förra året. Detta kompletterar han med att arrangera kulinariska resor till Sydafrika. Som kronan på verket är hans plan att utbilda sig till sommelier i Kapstaden. Han trodde själv att han blir landets första sådan när han är klar. En sann eldsjäl och oenolog. Vi önskar lycka till!
Så i fredags var det dags. Efter lite välkomstmingel med mousserande i restaurangens vinrum satte vi oss vid vårt långbord. Tapasplock med vitt vin följdes av ett val av rumpstek eller anka med en lång rad röda viner, gradvis allt tyngre till sin karaktär. Sen dessert med portvin. Hur läckert som helst rakt igenom, och Hugo la ut texten om de olika vinerna vi prövade. Fast lite störande var det kanske att restaurangen även har en terrass utanför med en karaokebar, där det blev allt mer livligt under kvällens lopp. Men kul för stället att de kan dra lite olika typer av gäster.
Idag var det sjätte juni, nationaldagen. Det officiella svenska firandet var redan överstökat sedan ett par veckor tillbaks. Liksom tidigare år slog sig de nordiska ambassaderna ihop om ett gemensamt firande, eftersom alla har sina nationaldagar så här års. Skillnaden i år var dock att Danmark och Island inte var med eftersom de stängde sina beskickningar i Maputo vid nyår. Men det var ändå tillräckligt med folk för att med råge fylla den största salen på det flådiga kongresscentret Indy Village. De tre ambassadörskorna från Sverige, Norge och Finland samt landets transport- och kommunikationsminister Carlos Mesquita höll tal medan vi kunde mingla och smaka på specialiteter från respektive land (svenska köttbullar förstås, med en liten klick potatismos ovanpå originellt nog).
Ambassaden var iallafall stängd idag och personalen ledig. Karin och några kollegor passade på att gå på spa och göra lite skönhetsbehandlingar och sen sågs vi för lunch på South Beach Maputo, en helt ny restaurang vid stranden bredvid hotell Southern Sun. Eller ny och ny, den hette tidigare Miramar men är nu fullständigt ansiktslyft och har blivit otroligt chic… vilstolar med fluffiga kuddar direkt i sanden, parasoller med Moët-reklam. Ja ni fattar. På helgerna är det fullproppat med klientel från Maputos övre skikt och glassiga bilar står parkerade huller om buller utanför, men så här en vindpinad vardagseftermiddag var det rätt lugnt. Vi åt sushi som var bland den bästa jag smakat här så det kommer garanterat bli flera besök.
Örby - Maputo - Lusaka 