Ponta do Ouro

Så långt ner i södra Moçambique som man överhuvudtaget kan komma, praktiskt taget på gränsen till Sydafrika, ligger den populära badorten Ponta do Ouro. Boer-inslaget är så starkt att man nästan kan tala om en sydafrikansk enklav. Majoriteten av turister kommer därifrån, de flesta ställen (restauranger, barer, hotell, dykfirmor, etc) drivs av sydafrikaner, och inte minst anges alla priser primärt i Rand. Från Maputo är det inte mer än dryga tio mil dit, men det tar ändå 3-4 timmar att köra på vägar som på sin höjd är knappt acceptabla. Bitvis är det usla, gropiga jordvägar, för att närmare Ponta do Ouro övergå i mjuka sandspår där fyrhjulsdriften verkligen behövs för att inte köra fast. Det gångna veckoslutet var långhelg i både Moçambique och Sydafrika så det var så gott som fullbokat överallt. Ambassadörsparet Irina och Stanley lyckades trots det snoka upp ett boende med kapacitet för fem par/familjer, så vi var ett litet gäng som satte av dit för en helg av bad och whale watching. Tyvärr utan Karin som precis nu är på en jobbresa till Sverige som spänner över två moçambikiska långhelger… extremt dålig tajming!

Fortsätt läsa ”Ponta do Ouro”

Historia, Utflykter

En regnig söndag i Matola

Det var ett gråtrist, kyligt veckoslut som just passerade. Om vi är kvar i Maputo under helgen, går eller cyklar vi (eller tar bilen, för all del) gärna till någon av stadens parker för att äta lunch och för att barnen ska kunna rasa av sig lite. Men när vädret visar sig från den sämre sidan finns det egentligen inte alltför många saker att hitta på för att undvika tärande hemmatristess. Visst, det finns några museer, man kan bowla eller besöka en spelarkad i stadens största köpcenter, men det känns som att vi har betat av dessa aktiviteter. Idag påminde vi oss dock om att vi hört talas om ett nyligen invigt minnesmonument i förstaden Matola, så vi beslöt oss på kort varsel för att åka dit.

Fortsätt läsa ”En regnig söndag i Matola”

Samhälle

Byggandet: boom eller bubbla?

Maputos skyline domineras fortfarande av byggkranar, och lär så göra åratals framöver. Nya projekt kommer igång hela tiden. I centrala Maputo skjuter det upp höghus för kontor och exklusiva lägenheter, medan det längs havet närmar sig invigning av nya femstjärniga hotell. Samtidigt anläggs vägar och flera nya broar över vattendrag i och omkring Maputo. Utvecklingen har drivits på av de guldrush-stämningar som rått i landet efter de senaste årens stora fynd av kol och naturgas. Massor av utländska investerare och projektörer flockas i Moçambique, och dessutom har många portugiser lämnat hemlandets lågkonjunktur för en bättre framtid i den forna kolonin. Alla dessa behöver ju någonstans att bo, och ställen att semestra på. Precis som i Sverige debatteras det här om den överhettade fastighetsmarknaden är på väg att växa till en bristande bubbla, eller om det kanske redan har nått dithän?

Fortsätt läsa ”Byggandet: boom eller bubbla?”

Historia, Mat & dryck, Utflykter

Vinprovning och vrakdelar

September-oktober är en period med flera nationella helgdagar relaterade till händelser från Moçambiques befrielsekamp. Denna veckan inleddes med en ledig måndag – Dia da Vitória – vilket innebar att det var en långhelg som upplagd för en utflykt. Vi ställde då återigen in siktet på Seringa Lodge utanför Nelspruit i Sydafrika, som är något av ett favoritställe för skandinaver i regionen; för såväl bofasta expats som turister på semester. Vår norska vän Kjersti hade bokat hela lodgen för en gourmet- och vinprovarhelg för fem familjer: två svenska, två norska och en portugisisk som vi inte kände sen tidigare men som visade sig vara en trevlig ny bekantskap.

Fortsätt läsa ”Vinprovning och vrakdelar”

Skola, Vardag

Capulana-yra

Ny säsong i Maputo, ja då krävs det lite nya fräscha plagg också. Kan inte påstå att kläd-shopping är någonting jag normalt ägnar mig åt med någon större entusiasm… det brukar vanligtvis bli ett intensivt svep i Stockholms city under mellandagsrean, and that’s it. Men här har jag funnit ett stort nöje i att gå runt i små butiker och botanisera i det rikliga utbudet av capulana-tyger. Svårigheten ligger i att försöka föreställa sig hur ett tygstycke kommer se ut som färdigt plagg, exempelvis en skjorta, men hittills har det gått över förväntan. Efter inköp tog jag i vanlig ordning med mig tygerna till sömmerskorna på dövcentret Mãos que Falam där jag blivit lite av en stamkund vid det här laget, och så kopierar de någon befintlig skjorta jag tagit med som modell.

Fortsätt läsa ”Capulana-yra”