Maputos skyline domineras fortfarande av byggkranar, och lär så göra åratals framöver. Nya projekt kommer igång hela tiden. I centrala Maputo skjuter det upp höghus för kontor och exklusiva lägenheter, medan det längs havet närmar sig invigning av nya femstjärniga hotell. Samtidigt anläggs vägar och flera nya broar över vattendrag i och omkring Maputo. Utvecklingen har drivits på av de guldrush-stämningar som rått i landet efter de senaste årens stora fynd av kol och naturgas. Massor av utländska investerare och projektörer flockas i Moçambique, och dessutom har många portugiser lämnat hemlandets lågkonjunktur för en bättre framtid i den forna kolonin. Alla dessa behöver ju någonstans att bo, och ställen att semestra på. Precis som i Sverige debatteras det här om den överhettade fastighetsmarknaden är på väg att växa till en bristande bubbla, eller om det kanske redan har nått dithän?
Faktum är att det åtminstone skett en avmattning. För ett par år sedan kunde topplägenheter hyras ut till fantasipriser som 7-8000 US$ per månad. Det verkar inte gå längre, utan nu handlar det om kanske hälften av de summorna. Många husprojekt genomförs också enligt modellen att sälja eller hyra ut lägenheter/kontor under byggets gång, vilket behövs för att finansiera färdigställandet. Detta funkar inte alltid längre, med resultatet att en del byggen försenas eller avstannar helt.
En av världens ledande Mozambique-kännare, Joseph Hanlon, noterade i ett av sina nyhetsbrev en mer konkret indikator på att ekonomin i Maputo bromsat upp: nämligen att många restauranger syns ha billiga luncherbjudanden, medan mer exklusiva restauranger har blivit mer folktomma. Ibland behöver analysen inte vara djupare än så.
En annan bieffekt av byggboomen är att ett kulturarv håller på att förskingras; många gamla, en gång vackra, kolonialbyggnader försvinner, trots tongivande lokala arkitekters protester. De får inte stå i vägen för utvecklingen. Att riva och bygga nytt är melodin, för till underhåll och restaurering finns inga pengar.
I byggandets spår kommer också arbetsplatsolyckorna. Min känsla är dock att man åtminstone på de större byggena tar säkerheten på rätt stort allvar, men olyckor händer förstås ändå. Härom månaden omkom fem arbetare när en byggnadsställning rasade, vilket var stort uppslaget i tidningarna. En utredning tillsattes, men byggherren och en underentreprenör tvistade i ansvarsfrågan. Jag vet inte exakt vad utgången blev, men läste iallafall att byggbolaget tog på sig ansvaret för att sörja för skolgången för två stackars barn som blev föräldralösa i.o.m. olyckan.
På husbyggena ser man en del av de portugiser som lämnat hemlandet för att försöka försörja sig. På väggbyggena är det istället det kinesiska inslaget som är markant. De får vara förmän eller köra ångvältar, hjullastare, etc, medan de lokala killarna gör det tunga grovjobbet med hackor och spadar eller bara händerna. Vet inte om det är sant, men det påstås att dessa kineser är straffångar som skeppats hit istället för att sitta i kinesiska fängelser.
Det nya höghuset – som blir ett av Maputos högsta – på vägen mellan vår bostad och Skandinaviska skolan, och som ligger jämte det s.k. lärarhuset där alla lärarfamiljerna bor, börjar iallafall närma sig slutfasen. Huskroppen är klar, och nu handlar det om fasadarbete och fönsterisättning. I lördags, när barnens kompis Ines hade kalas på skolan, hördes ett fruktansvärt brak från det här bygget. En rökpelare steg upp mot himlen, och vi såg hur folk sprang omkring uppe i byggnaden. Vi befarade det värsta, och väntade bara på sirener från utryckningsfordon, fast det kom inga. När vi gick hem lite senare såg vi hur gatan bredvid bygget var täckt av glaskross, så antagligen hade kranen tappat fönster som skulle lyftas upp. Ingen verkade iallafall ha blivit skadad som tur var.
Slutligen ett litet servicemeddelande: Efter att ha gjort bloggen i ett drygt år har jag tagit det till nästa nivå nu, och börjar betala en liten slant för att bli premiumanvändare av WordPress. Därmed försvinner de annonser som jag vet varit lite störande för en del av er läsare. Dessutom har jag registrerat domänen ”orby2maputo.com” vilket är vad som fr.o.m. nu visas i webbläsarens adressfält (fast den tidigare adressen ”orby2maputo.wordpress.com” fungerar förstås också fortfarande). Hoppas det förbättrar er upplevelse!
Örby - Maputo - Lusaka 
En reaktion på ”Byggandet: boom eller bubbla?”