Det där med ekonomi…

Det talas mycket om ekonomin i Moçambique för tillfället. Jag är egentligen inte rätt person för att ge mig på att koka ner övergripande makroekonomiska skeenden till ett ynka blogginlägg, men jag ska försöka sammanfatta lite. Det senaste decenniet har ju landet hyllats unisont för sin snabba tillväxt, och har varit en av den afrikanska kontinentens hetaste vallfärdsplatser för investerare. Detta inte minst tack vare rika fyndigheter av gas utanför kusten i norra delen av landet, där stora internationella oljebolag, inklusive Statoil, varit med i huggsexan om koncessioner. För 2016 spås dock tillväxten stanna på 6.3%, vilket fortfarande är högt jämfört med de flesta andra länder söder om Sahara, men är ändå en illavarslande inbromsning jämfört med de dryga 7% som det legat på under senare år. (Detta märks inte minst på fastighetsmarknaden som jag skrev om tidigare). Tyvärr har inte tillväxten kommit folket tillgodo heller, utan IMF har i en rapport nyligen konstaterat att Moçambique hör till de sämsta i världen när det gäller förhållandet mellan ökning av BNP och den takt med vilken fattigdomsreducering sker. I Maputo märks det förstås inte så mycket, här tycks antalet flotta bilar på gatorna öka för var dag, men ute i provinserna har folket det lika svårt som någonsin.

Landets finanser har drabbats hårt av ett antal ”chocker” i år, vilket lett till att valutan, Metical,  faller som en sten gentemot US Dollar och sydafrikanska Rand. En kraftigt bidragande faktor är de sjunkande råvarupriserna på världsmarknaderna för kol och metaller, som står för en betydande del av Moçambiques export. De sjunkande priserna på olja har även gjort att investeringarna i gasfälten offshore har blivit betydligt mindre (eller åtminstone tar längre tid ) än förväntat. Ytterligare en minuspost för statsfinanserna är att många givarländer har dragit öronen åt sig och stramat åt det s.k. budgetstödet, alltså pengar som mer eller mindre går rakt in i statskassan, detta på grund av den erbarmligt otransparenta och dåliga kontrollen av de offentliga utgifterna.

Den försämrade växelkursen var något inte minst vi själva märkte av när det var dags att betala årspremien på vår bilförsäkring. Dessvärre är den angiven i dollar, och trots att det var samma summa som förra året skiljde det ungefär 10.000 metical… alltså ca 2.000 kronor dyrare för oss!

I ett importberoende land som Moçambique blir förstås alla förnödenheter dyrare när valutan tappar i värde. Brödpriserna har nyss höjts, pga av att mjölet blivit dyrare. Grönsakspriserna stiger också. Elpriserna höjdes kraftigt 1:a november. Det sägs att biljettpriserna till minibussarna (”chapas”), vilket är det huvudsakliga publika transportmedlet i landet, snart höjs också. Sist det hände för några år sen blev det kravaller på Maputos gator.

Jag har hört att regeringen använt ca en tredjedel av landets utländska valutareserver för att stödköpa Metical i ett försök att hindra värdeminskningen. Ytterligare en tredjedel har använts till en första avbetalning på de katastrofala lånen (850 miljoner US$) som den nu avgångna regeringen i ett svårt anfall av tunnelseende tog på den internationella finansmarknaden, i ambitionen att bygga upp en modern tonfiskeflotta (den s.k. EMATUM-affären). Detta har försatt landet i en svår finansiell situation, så till den grad att man tvingats be IMF om ett lån på 286 miljoner US$. Att Moçambique lånar av IMF är nu inget nytt, det skedde regelbundet under 90- och 00-talet, men nu är det första gången sen 2010. Detta är väl egentligen inget man vill göra eftersom IMF ställer hårda krav på sina låntagare… ”strukturella reformer”, ”mer inkluderande tillväxt”, etc etc… men i dagsläget verkade det inte finnas några alternativ.

Ja ja, återstår att se om detta är en tillfällig störning i landets framgångssaga under tjugohundratalet, eller om det handlar om en mer djupgående tillbakagång. Klart är iallafall att hypen ersatts av 50 nyanser av osäkerhet.

Men medan medierna domineras av deprimerande ekonominyheter passar vi på att vara lite kulturella och sportiga:

Capulanaz - vårt nya svenskband, här från helgens repning i Loves lägenhet. Grannarna under var som tur var borta.
Capulanaz – vårt nya svenskband, här från helgens repning i Loves lägenhet. Grannarna under var som tur var borta.
Tidigare ikväll: Karins bokcirkel avhandlar sitt senaste läsprojekt över vin och pizza på vår balkong.
Tidigare ikväll: Karins bokcirkel avhandlar sitt senaste läsprojekt över vin och pizza på vår balkong.

Sist men inte minst en videosnutt från när Stellas gymnastiktrupp, Moz Fire, hade ett framträdande förra helgen. De var en del av en större gala där många olika grupper – gymnaster, dansare och inte minst hopprepshoppare (några som faktiskt blev världsmästare i somras) – uppträdde. Ljushuvudet som sticker ut från mängden mitt i gruppen är förstås Stella.

En reaktion på ”Det där med ekonomi…

  1. Så maffigt att se Stella & gymnastikvännerna in action till härlig musik på stora blå mattan. Ståpäls!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s