Sverige har sen långt tillbaks haft goda relationer med Moçambique. Redan under mitten av sextiotalet besökte frihetsrörelsen FRELIMO’s första ledare Eduardo Mondlane och hans amerikanska hustru Janet Sverige för att knyta kontakter och väcka opinion mot den portugisiska kolonialmakten. Både Olof Palme och Pierre Schori var med redan på den tiden. Från början hade FRELIMO sin bas i Dar Es Salaam, och när de efter Moçambiques självständighet hade sin första kongress inom landets gränser 1977 var Schori den enda socialdemokraten från västvärlden som var närvarande. Palme anslöt ett par veckor senare, och fick så småningom – efter sin död – en gata uppkallade efter sig i Maputo. Tidigare ikväll när svenska ambassaden arrangerade en visning av dokumentärfilmen om Palme fanns det nog ingen person som var bättre lämpad att introducera den än just Pierre Schori. Både Karin och jag kunde åka ner till Teatro Avenida i Baixa-delen av Maputo för att närvara på visningen eftersom vi ordnat med barnvakt.
Filmen har ju gått som en TV-serie uppdelad på tre avsnitt också, och det sades att runt 2 miljoner svenskar sett den, men för oss var det första gången vi såg den. Majoriteten av svenskarna i Maputo var på plats, men annars var det tyvärr lite glest i bänkraderna. Man kanske kunde tycka att åtminstone lite FRELIMO-veteraner kunde ha dykt upp, eftersom de fått så mycket stöd, såväl moraliskt som ekonomiskt, av både sosse- och borgar-Sverige, men de hade väl sina skäl.

En lustig anekdot som Schori delade med sig av i sitt inledningsanförande var att Palmes och Mondlanes vägar på sätt och vis hade korsats redan 1949. Då utförde Palme vad han själv beskrivit som sin första politiska gärning, vilket bestod i att donera blod i en fundraising-kampanj för att samla in pengar till icke-vita studenter som blivit relegerade från universitet i Sydafrika. Det visade sig senare att just Eduardo Mondlande hade varit en av dessa.
Efter visningen var det lite mingel på teatern, innan Karin och jag smet iväg för en sen middag. Inne i gyttret av smårestauranger på det närbelägna Feira Popular-området, dvs Maputos nöjesfält, hittade vi ett trevligt ställe som vi inte besökt tidigare.
Vilken mäktig bild på Pierre Schori från scenen. Som tagen ur en pjäs av Samuel Beckett. Stiligt!
GillaGilla