Återbesök: Swaziland

En av fördelarna med Maputo är att även om det inte finns jättemycket att hitta på i själva staden under helgerna (förutom att äta och dricka gott på den uppsjö av restauranger och caféer som finns här), finns det en hel del att göra och upptäcka om man är beredd att köra 2-3 timmar med bilen. Och det är man ju oftast. För då öppnar sig genast möjligheter till helgutflykter till fina stränder en bit från Maputo, eller shopping och livsnjutande i Sydafrika, eller djur/natur/kultur-upplevelser även det i Sydafrika eller varför inte i Swaziland. Där har vi varit 3-4 gånger sen flytten, och kände gångna helgen att det var dags att lämna det kvava Maputo bakom oss, för att återigen andas hög, klar luft i Swazi.

 

 

 

 

 

 

 

 

Den här gången tog vi in på Mountain Inn, högt beläget på kullarna i utkanten av huvudstaden Mbabane, med vacker utsikt ner över Ezulvini-dalen.  Vi hade en egen liten familjestuga med uteplats och bara några få steg till poolen och utomhusschackspelet, som bägge uppskattades av barnen.

På lördagen började vi med att åka några mil norr om Mbabane längs en naturskön väg till Maguga Dam, en modern dammanläggning från 2001 som dämmer upp Komati-floden (som byter namn till Incomati när den så småningom slingrar sig vidare i Moçambique) och på så sätt skapar en vattenreservoar. I Swaziland, precis som Moçambique, har det dock regnat alldeles för lite på sistone så läget är ganska kritiskt. Vi såg tidningsrubriker om att vattenransoneringar är nära förestående.

 

 

 

 

 

 

 

Efter en ganska slätstruken lunch på en lodge jämte dammen fortsatte vi mot nästa mål, Ngwenya Glass, ett glasbruk som blivit en av landets främsta turistattraktioner. Det startade faktiskt som ett svenskt biståndsprojekt redan 1979, då såväl utrustning som know-how skeppades dit från Sverige. Ett par killar från den lokala personalen fick t.o.m. resa till Sverige för att tränas av de allra främsta glasblåsarna. Mellan 81-85 drevs det helt i swazi-regi, innan det gick i konkurs. Men ett par år senare återuppstod glasbruket efter att en sydafrikansk familj tagit över det, och sen dess har det rullat på. Dessutom fungerar det som ett slags miljöprojekt då de använder 100% recyclat glas (mest tomflaskor). Vi kunde gå runt och titta på hantverkarna i ”hyttan” innan vi shoppade loss i butiken. Det blev ölglas, cocktailglas, whisky-glas, shot-glas och ”GT-glas”… sex av varje. Så nu kan vi dricka med stil!

 

 

 

 

 

 

 

På söndagen återvände vi till naturreservatet Mlilwane där vi varit flera gånger tidigare. Det finns visserligen inga ”högstatusdjur” som kattdjur eller noshörningar där, men tack vare det kan man komma väldigt nära naturen. Förra gången vi var där fotvandrade vi upp till toppen av klippan Execution Rock. Nu beslöt vi oss för att cykla, så vi hyrde cyklar och en guide och gav oss ut på en tvåtimmarstur bland zebror, olika sorters antiloper, gnuer och vårtsvin. Ibland stannade guiden för att berätta om växtligheten, som t.ex. mimosa-träd eller eukalyptus-buskar. Det var verkligen hur trevligt som helst, och vi avslutade med sen lunch på park-campens restaurang Hippo Haunt (farmor och farfar minns kanske vårt besök där i februari?).