Musikaliska nedslag

Zambierna är lite kluvna. Å ena sidan överlag väldigt religiösa och kyrkliga av sig. Men hand i hand med detta finns en stark folktro på det övernaturliga, på andar och häxkraft. Det förefaller motsägelsefullt för en sekulär västerlänning, men på något sätt går det ihop i vardagen – att be till gud och Kristus såväl som till förfädernas andar eller deras ombud, så kallade Makishis. Som ett genomgående ledmotiv till både gudstjänster och traditionella ritualer finns naturligtvis musiken, som är som ett kitt som håller ihop tillvaron. Men musiken är förstås business och underhållning också. Här liksom överallt annars i världen produceras ju ytlig kommersiell musik som strömmar ut genom olika radiokanaler. Lite har jag varit inne på musikens roll i tidigare inlägg om zamrock-scenen och den samhällskritiske rapparen Pilato.

Youssou N'Dour
Youssou N’Dour kör hårt

Nu är det dags att återvända till musiken igen eftersom det har hänt en hel del på den fronten den senaste tiden. Först och främst genom det största artistbesöket sedan vi flyttade till Zambia, ja kanske ett av de största någonsin. Den senegalesiska superstjärnan Youssou N’dour kom till Lusaka med sitt storband Le Super Etoile De Dakar för en konsert på golfresorten Bonanza. Det är ingen större överdrift att säga att folk från vårt umgänge gick man ur huse för att närvara. Tror ingen blev besviken heller. Den numera 63-årige Youssou visade inga ålderskrämpor utan öste på med sin variant av afrobeat-musik (som kallas mbalax i Senegal). Det var även ett par lokala artister som spelade förband med den äran: Mumba Yachi och Moses Sakala. Den förstnämnda fick vi snart möjlighet att återkomma till.

Mumba Yachi på Alliance Française

Vi gillade verkligen den späde och lätt excentriske Mumba Yachi. Han hade klätt upp sig i chitenge-tyg och en huvudbonad som gav ett väldigt ”queer” intryck. Bara det något oerhört vågat i ett extremt homofobiskt land som Zambia, men hans totalt värnlösa uppenbarelse gör det omöjligt att inte tycka om honom. Tack vare att han är född på gränsen till Kongo DRC sjunger han lika mycket på franska som engelska och lokalspråk. Hans musik har rötterna i Kalindula, en mjukt rullande traditionell musikstil från den zambiska landsbygden, som han uppdaterat för en modern publik.

Lite senare fick vi höra att han skulle uppträda på det franska kulturinstitutet, Alliance Française, som är en tongivande kraft i Lusakas kulturliv. Anledningen var at El Mukuka, en halvzambisk halvgrekisk artist/DJ/producent skulle släppa en ny skiva och hade bjudit in ett gäng artistkollegor att uppträda. El Mukuka är som Zambias svar på Avicii, han flänger runt världen på olika EDM-festivaler (elektronisk dansmusik), men det är en värld jag har ytterst dålig koll på. Hur som helst var det kul att se Mumba igen och på en liten klubbscen denna gång, istället för jättescenen på Bonanza.

Sampa the Great på amerikansk prime time-TV

Eftersom jag nu är inne på temat zambisk musik går det inte att undvika Sampa the Great. Hon är utan konkurrens den största zambiska hiphop-divan just nu, trots (eller tack vare?) att hon bor i Australien sen många år. Nyligen var hon med i The Tonight Show på amerikansk TV. Det anmärkningsvärda var att den fd afrikanska superstjärnan Angélique Kidjo gjorde ett gästinhopp i Sampas framträdande. Det motsatta hade känts mer rimligt, eller hur? Men Angélique befinner sig i ett läge där många av oss hamnar förr eller senare – omkörda av en yngre generation. Fast det säger ju något om Sampa the Greats status också. Dåligt självförtroende lider hon sannerligen inte av, som artistnamnet vittnar om.

RSD
RSD i Lusaka

Sådärja, då fick jag vara med på en bild också. Det var ju Record Store Day för någon månad sen. Som några av er säkert vet ett initiativ för att hylla vinylskivan och de skivaffärer som fortfarande finns kvar. Det brukar uppmärksammas genom att det släpps specialutgåvor av skivor och i en del butiker gör artister små intima spelningar. Inget av det där når ju ända till Lusaka, men det var ändå ett litet event här också tack vare Duncan som driver ”butiken” (egentligen hans vardagsrum) Time Machine. Jag skrev om vårt besök där 2019 i inlägget om zamrock. Nu arrangerade han en småskalig skivmässa och sån’t har jag ju aldrig kunnat hålla mig ifrån. Tyvärr har folk inte varit så aktsamma om sina skivor här så det mesta i backarna var i bedrövligt skick. Till slut gick jag ändå hem med en bunt på sex LP från Zambia och några andra länder i regionen. Man vill ju trots allt vara med och stötta på något sätt.

2 reaktioner på ”Musikaliska nedslag

  1. Vilken njutning du fick vara med om vad jag kan förstå av din blogg. Och välskrivet som vanligt!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s