Capulana-yra

Ny säsong i Maputo, ja då krävs det lite nya fräscha plagg också. Kan inte påstå att kläd-shopping är någonting jag normalt ägnar mig åt med någon större entusiasm… det brukar vanligtvis bli ett intensivt svep i Stockholms city under mellandagsrean, and that’s it. Men här har jag funnit ett stort nöje i att gå runt i små butiker och botanisera i det rikliga utbudet av capulana-tyger. Svårigheten ligger i att försöka föreställa sig hur ett tygstycke kommer se ut som färdigt plagg, exempelvis en skjorta, men hittills har det gått över förväntan. Efter inköp tog jag i vanlig ordning med mig tygerna till sömmerskorna på dövcentret Mãos que Falam där jag blivit lite av en stamkund vid det här laget, och så kopierar de någon befintlig skjorta jag tagit med som modell.

Den här gången blev det två skjortor, en kort- och en långärmad. Den senare blev dock alldeles för liten vid första försöket, så på något sätt misslyckades de med måtten för första gången. Nåja, olycksfall i arbetet händer ju! Så jag fick köpa nytt tyg och be dem göra om den, och då blev resultatet till min belåtenhet.

Tidigare i veckan skulle även hög- och mellanstadieeleverna ut på stan för att köpa tyger att använda i syslöjden, och jag hjälpte till att skjutsa dem då. Kul att komma ut på det sättet, eftersom rektor Clara kände till butiker som jag själv ännu inte hittat till. Leo var ju med eftersom han hux flux börjat i 4:an (”medelstadiet” som han själv kallar det) och det blev för hans del en capulana i bjärt orange – hans favoritfärg!

Helt orelaterat, men under bilfärden dit hade jag de största barnen i min bil, och de var fascinerande att höra diskussionen som böljade: huruvida Qatar Airways är bättre än Emirates eller ej… jeez, små världsmedborgare alltså! Själv hade jag inget att tillföra, har ju inte flugit med någon av dem.