Valentin-weekend

Den gångna helgen innehöll ett par ”laddade” datum. Först var det fredag den 13:e, som passerade utan något större väsen. För oss är det snarare en lyckodag eftersom Stella föddes en fredag den 13:e juli. Sen blev det lördag den 14:e, Alla Hjärtans dag eller Valentin-dagen, också det lite speciellt för oss eftersom Leo dessutom heter Valentin. Inte för att vi firar namnsdagar något särskilt, men om inte annat så var det iallafall en anledning till att gå ut och äta en god middag.

Vi begav oss då till restaurangen Wine Lovers som vi åkt förbi många gånger på Avenida Mao Tse Tung, men hittills inte prövat. Den har kanske mest rykte just som vinbar men serverar även goda tapas-rätter. Vi kom dit strax efter 18 och var absolut ensamma på hela stället… ja förutom dess ägare som i sista minuten höll på att hänga upp hjärtformade ballonger och annat Valentine-pynt. När vi var klara någon timme senare började det droppa in lite andra sällskap, vilket säger lite om uteätarvanorna här… importerade från Sydeuropa, skulle man kunna säga att de är.

Tidigare på dagen hade vi varit nere på Clube Naval, en yacht-klubb med hundraåriga anor. En av de sista resterna av det koloniala Maputo, skulle man också kunna säga. Där finns en av stans största bassänger, ett gym och en bra restaurant. Naval är en klubb där man måste bli rekommenderad av någon befintlig medlem för att få medlemsskap. Karins gamla väninna Soila ställde upp och gjorde det för oss, och för en tid sedan kunde vi hämta ut våra medlemskort. Så nu går vi dit och badar ibland på helgerna, och jag har varit där några vardagmorgnar och gymmat. Inte helt fel att springa på löpbandet där med hela Maputobukten framför ögonen!

Idag, söndag, hade vi bestämt att luncha med våra goda vänner familjen Björkhem från skolan, och vi hade stämt träff på restaurangområdet som ligger i anslutning till Mercado do Peixe, fiskmarknaden. Det är verkligen en upplevelse att äta där, då man först får gå omkring bland försäljarnas bord och välja ut de fiskar, skaldjur eller bläckfiskar man vill äta. Någon från restaurangen är med och tar hand om det man valt ut, och tar med det till köket för tillagning. Sen får man räkna med att vänta minst en timme på att maten är klar. Bland restaurangerna på området kretsar hela tiden försäljare av allt mellan himmel och jord: t-shirts, skor, solglasögon, hantverke av varierande kvalitet, tavlor, piratkopierade DVD-filmer, you name it. Diametralt motsatt stämning mot den restaurangen där vi åt kvällen innan alltså. Det folkliga vs det poshiga. Alla stilar ryms i Maputo.

 
Nyss avslutade vi helgen med det traditionella skype-samtalet med farmor och farfar, dvs mina föräldrar. Nästa helg kommer de och besöker oss. Otroligt att den resa de bokade för så länge sedan bara är en vecka bort nu. Barnen frågar varje dag hur länge det är kvar tills de kommer. Men jag tror bestämt att resfebern börjar sätta in nu, eller hur J & K…?