De senaste två veckorna har så gott som all sedvanlig undervisning legat nere på barnens skola. Istället har hela kollegiet och alla elever varit engagerade i uppsättningen av en teaterpjäs, närmare bestämt ”Folk och Rövare i Kamomilla Stad” (eller ”Kardemomme By” eftersom den norska originaltexten användes). Jag kan ärligt säga att bland oss föräldrar har diskussionens vågor böljat fram och tillbaks om rimligheten i att nästan inte ha några normala lektioner alls under hela denna period. Dock, i en så här pass liten skola är det rätt högt i tak för att pröva lite alternativa pedagogiska vägar, och lärarnas förmåga till att entusiasmera och motivera barnen hade vi fullt förtroende för.
Och nu efter att ha sett resultatet är det bara att kapitulera, för det var en fantastisk föreställning med så många sång- och musiknummer. Det barnen eventuellt missat i katederundervisning har de sannerligen tagit igen på så många andra sätt. I att träna in sångtexter och repliker, bygga scendekorer, sy rekvisita, men framför allt i att tillsammans i en slags projektform samarbeta mot ett gemensamt mål. Sista dagarna har man nästan kunna ta på laddningen på skolan.
Alla bärande roller spelades av mellan- och högstadieeleverna, som också skötte det musikaliska ackompanjemanget med den äran, medan lågstadiebarnen fick agera statister. Alla var så duktiga! Sådana här uppsättningar lär visst ha förekommit på skolan tidigare, även om det var länge sedan sist, men det skulle inte förvåna mig om det blir tradition hädanefter. Tråkigt bara att Karin tvingades gå hem i pausen, däckad av feber.
Örby - Maputo - Lusaka 