Ramones-låten med denna titel handlar väl egentligen om ett kraschat förhållande, men jag tyckte den passade bra som illustration här också. Vi har tidigare idag varit på familjen Laus ”despedida” (avskedsfest) på skolan, och eftersom vi åker iväg på vår julsemester tidigt imorgon bitti ser vi inte dem mer innan deras återresa till Sverige… inte för den här gången iallafall. Som många andra svenska familjer nu för tiden tog de ett halvårs timeout från ekorrhjulet, men istället för att som alla andra åka till Thailand eller Spanien, valde de att skippa skyddsnäten och fara till Moçambique istället. Bara det värt en djup bugning av vördnad! Som jag nämnde i det föregående inlägget ligger det ju i sakens natur att det blir rotation i umgänget när man bor utomlands under de förutsättningar som vi gör, men de kommer definitivt att lämna ett tomrum efter sig i den skandinaviska kolonin.
Trots deras fullspäckade schema sista veckorna hann vi iallafall få chansen att rå om dem en sista gång i vår lägenhet i tisdags, då Salomé hade tillrett supersmaskiga gratinerade räkor. Äldste sonen Nelson sov sen över här också till Leos förtjusning, och de tandemläste sista Harry Potter-boken tills ett klockslag som egentligen var alldeles för sent för en vardagkväll.
Bilden på den här damen som jag stötte på utanför stormarknaden Shoprite dedicerar jag härmed till Mattias B-Lau, med anledning av vårt gemensamma vurmande för musikscenen runt CBGB’s.
Till Malena skickar jag som hälsning nedanstående fina videoklipp med den väna finska sångerskan Laura Naukkarinen, eller mer känd under det i sammanhanget så passande artistnamnet Lau Nau, som jag hade nöjet att träffa i Stockholm för ett antal år sen. Hoppas bara inte videon blir en ovälkommen påminnelse om det klimat som kommer möta vid hemkomsten?
Até a próxima vez, amigos!
Örby - Maputo - Lusaka 