Terminen går mot sitt slut

Det känns smått overkligt att höstterminen redan lider mot sitt slut. Så fort tiden har gått! Jag tänker tillbaks på uppropet och rektor Claras välkomsttal… då stod vi lite vilsna där på skolgården alldeles nyanlända, och det hade ännu inte riktigt sjunkit in att vi hade lämnat vår trygga svenska medelklasstillvaro bakom oss, för att istället leva i ett av världens fattigaste länder. Nu, drygt fyra månader senare, känns livet här alldeles självklart. Vi är etablerade och stortrivs. Detta är vår hemstad, pronto!

Denna sista skolvecka handlar det mest om mys och pyssel. Igår var barnen på studiebesök i en kyrka, och ett jämförande besök i en moské följer efter nyår. Idag inleddes morgonen med gympa där även föräldrar inbjöds att vara med, och alla uppmanades att bära röda kläder och gärna tomteluva också. Resten av dagen fick barnen göra lite vad de ville: t.ex. baka, bada eller ha trä- eller textilslöjd.

Julgympa
Julgympa
Leo syr en påse assisterad av fröken Wenche
Per instruerar i vattenpolo
Per instruerar i vattenpolo
Pepparkaksbak med magister Jon
Pepparkaksbak med magister Jon

Det går över huvudtaget inte att överskatta skolans roll som socialt kitt. Även om  några av skolbarnen har bott i Maputo i hela sitt liv, så är verkligheten för de flesta att de har föräldrar som jobbar här 2-3 år och sen flyttar de vidare. Naturligtvis strävar alla vi svenskar här efter att ta del av den lokala kulturen och samhällslivet så mycket det bara går, men samtidigt är det viktigt med det trygga nav som skolan blir att samlas kring.

Här har barnen fritidsaktiviteter som fotboll, dans och capoeira. Här spelar vi vuxna tennis och innebandy, eller går på gympa, eller bara sitter och skvallrar en stund när vi hämtar barnen på eftermiddagen. Några fester och grillkvällar har det varit under terminen, och ett par biokvällar med svensk film därutöver. När barnen fyller år är det inte ovanligt att hyra skolan för att ha kalaset där. Och inte minst på helgerna blir poolen den naturliga samlingspunkten när solen gassar.

Samtidigt finns det en baksida av myntet, som inte minst Leo och Stella får känna på nu. Det rörliga liv som många av expat-familjerna lever, gör att det blir oundvikligt med många uppbrott och farväl. Nu vid årets slut är det två familjer som lämnar Maputo för att återvända till Sverige, varav den ena har kommit att tillhöra våra allra närmsta vänner.  Så det kommer säkert bli ledsamt för barnen, och framför allt för Leo när kompisen Nelson (som delar passionen för Minecraft och Harry Potter) flyttar hem till Göteborg… men de har redan bestämt att de ska träffas på Liseberg i sommar!

Men så kommer livet i Maputo fortsätta att se ut, så det är bara att vänja sig.

En reaktion på ”Terminen går mot sitt slut

  1. Ja det är inte klokt vad fort tiden går! Härligt att höra att ni känner er så hemma!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s