Punkada

Punken har blivit medelålders. Det är 40 år sedan de första skivorna började släppas 1976, vilket har uppmärksammats genom massor av tidningsartiklar och utställningar lite varstans i världen. Jag och många med mig minns nog fortfarande den berusande känslan när man hörde band som Ramones och Sex Pistols för första gången. Fast aldrig hade jag väl trott att jag här i Maputo skulle få se en utställning om punkens historia och den kontext ur vilken rörelsen föddes, men på den punkten bedrog jag mig faktiskt. Härom veckan invigdes utställningen Punkada på Centro Cultural Franco-Moçambicano (CCFM), stadens antagligen mest aktiva kulturscen där det sker konserter, filmvisningar, dansuppträdanden, föredrag och inte minst konstutställningar på löpande band.

15202624_904678446329365_1882352433713569747_n1

Särskilt stor var väl inte denna utställning, men jag slogs av hur oerhört initierad den var. På ett antal skärmar var det dokumenterat, decennium för decennium, punkens historia och inte minst dess kanske lite bortglömda förhistoria: sextiotalets studentrevolter och medborgarrättsrörelser som inspirerade till den anarkism och gör-det-själv-anda som färgade de första punkbanden. Dokumentationen skildrade också det samhällsklimat och de världshändelser som punken var en reaktion mot… det kalla kriget, massarbetslöshet, Vietnam, Thatcher, Reagan, etc. Det som var riktigt intressant var hur de på ett självklart sätt länkade in det som samtidigt hände i södra Afrika då för fyrtio år sedan. Samma revolutionära tidsanda, naturligt besläktade protestyttringar: Moçambiques frigörelse från Portugal (75) och Soweto-kravallerna (76).

En kuriosagrej som var kul att se som svensk, var att de hade dragit en lång tidsaxel, från 1960 fram till år 2000, på vilken de hade plottat in årtal när olika tongivande band hade startat. Där var faktiskt två band från Sverige med, The Hives och Millencolin, båda dock av lite senare datum (nittiotal alltså).

2016-11-30-12-59-02

2016-11-30-12-59-53

Nya verk av en lokal favoritkonstnär: Nelsa Guambe
Nya verk av en lokal favoritkonstnär: Nelsa Guambe

En integrerad del av utställningen var att även visa verk av lokala konstnärer som på ett eller annat sätt låtit sig inspireras av punken, kanske genom att använda återvunnet skrot i sina verk, eller kanske bara via en allmän do it yourself-mentalitet. Sammantaget var det i alla händelser den för mig personligen mest intressanta konsthändelse jag upplevt i Maputo.

Centro Cultural Franco-Moçambicano
Centro Cultural Franco-Moçambicano, i hjärtat av Maputo

Jag kan bara i sammanhanget passa på att nämna lite mer om den vackra kolonialbyggnad som inrymmer CCFM, beläget i hjärtat av Maputos Baixa-del. Vid invigningen 1899 i dåvarande Lourenço Marques fungerade byggnaden som en slags societetsklubb där det hölls danser och konserter. Sedermera blev byggnaden ett hotell med omkring 50 rum. Efter ett antal ägarbyten beslöt Maputos kommunstyrelse (typ) att den som kunde erbjuda bästa förutsättningar för att bevara byggnaden skulle få disponera den. Så 1995 slöts ett avtal mellan Moçambiques regering och Frankrikes motsvarighet till Sida, och den började sin nuvarande roll som ett franskt kulturcenter. Sa jag att de har en trevlig restaurang också…?

En reaktion på ”Punkada

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s