Salt och stavning

Igår hände det rätt mycket, kanske framför allt på det kulturella planet. Men först och främst var det ju Karins födelsedag, som vi tänkte fira med ett restaurangbesök på någon trevlig lokal. Innan dess skulle vi dock på en uppvisning på barnens skola, Amerikanska skolan i Maputo. De hade nämligen en ”talent show” för eleverna på Primary School (årskurs 1-5), där Stella och tre av hennes kompisar ställde upp med ett sångnummer. Först hade det varit en uttagning, och de som passerade det nålsögat fick vara med på själva showen. Massor av barn ville vara med, för det är ju något amerikaner är bra på: att uppmuntra barnen till att ta plats och tro på sig själva. Och lite tävlingsinriktat ska det ju gärna vara också. Stella och hennes gäng hade iallafall kvalat in till gårdagens show.

Stella, Chléa, Madalena och Mackenna på scen… som blyga violer snarare än riviga rosor
Och det var så kul att se spännvidden på deltagarna. Det var sång-, dans- gymnastik- och musiknummer. Det var clownerier och trollkonster. Det var teater – några söta småbarn som satte upp en snabbversion av ”De tre små grisarna och stora stygga vargen”. Stella & Co gjorde bra i från sig, men var lite blyga och tagna av situationen. Det blir en bra erfarenhet att ta med sig till nästa gång. Som avslutning på allt sjöngs det lustigt nog  Happy Birthday för en av de lärare som var ansvarig för produktionen, så då kunde Karin ta åt sig lite av det också. Den 9:e mars visade sig vara en populär födelsedag, då vi har ytterligare två Maputo-vänner som också fyllde år.

Sen hastade vi vidare för middag på restaurangen med det lite skruvade namnet Sal e Grafia (Salt och Stavning, ungefär). Namnet får dock sin förklaring av att den är inrymd inuti Maputos senaste kulturbastiljon, Fundação Fernando Leite Couto. Det är en stiftelse startad av Moçambiques (och en av Afrikas) mest framstående författare, Mia Couto, och hans två bröder, till minne av deras far som även han var en betydande poet och journalist. Inom lokalens väggar finns förutom restaurangen även en utställningslokal och ett bibliotek, och de arrangerar ofta olika slags kulturhappenings och debattkvällar. Så det är verkligen ett vattenhål på mer än ett sätt för stadens intellektuella, som blivit mycket populärt.

António Emilio ”Mia” Couto
Mia Couto är alltså vit, från en portugisisk familj som emigrerade på femtiotalet. Han är i grunden biolog men kom att ägna sig alltmer åt journalistik och skrivande. När ungefär en kvarts miljon portugiser hastigt lämnade (eller blev tvingade att lämna) Moçambique efter självständigheten 1975, var hans familj några av de få som stannade kvar för att hjälpa till att återuppbygga nationen. Han har fått många litterära priser och utmärkelser, t.ex. Camões-priset 2013 (som delas ut till portugisiskspråkiga författare) och Neustadt-priset (”det amerikanska Nobelpriset” – som många Nobel-vinnare, inklusive Tomas Tranströmer, värmt upp med) 2014. Och vid horisonten ser flera bedömare möjligheten till ett framtida Nobelpris för hans del. Han har figurerat på spelbolagens oddslistor på senare år, men än så länge är oddsen på honom ungefär lika höga som de var på att Leicester skulle vinna Premier League förra året… men ibland händer ju det osannolika, som bekant. Han var dessutom god vän med Henning Mankell, och var en av talarna på den minneskväll som hölls till Mankells ära. Låt mig bara slutligen rekommendera hans Sömngångarland, en fantastisk ”magisk-realistisk” berättelse som utspelar sig under åren av inbördeskrig.

När vi var där igår kväll pågick en utställning av den lokale konstnären Dino Jethá. Hans signum är att bygga modeller av det vardagsliv som pågår på Maptos gator. Skomakare i gathörnen, skräddare på trottoaren utanför tygbutikerna, fruktförsäljare i bilköer, väntande vid hållplatser, kollektivresenärer som tränger ihop sig på flaket på en lastbil (bilden här bredvid). Det lustiga är att han har sin ateljé/verkstad på bakgården till den byggnad där professora Fátima, min lärarinna i portugisiska, håller till, så jag har hört mycket talas om honom och sett exempel på hans verk inne på hennes kontor. Roligt att till slut få se ett större urval av hans produktion.

 

2 reaktioner på ”Salt och stavning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s