Vernissager på löpande band

Efter våra år i Maputo har vi trimmat in vår förmåga att snoka upp utställningar med spännande lokala konstnärer. Verk av de som inte längre är i livet får man gå på museum för att se, men de som lever i all upptänklig välmåga dyker med jämna mellanrum upp med utställningar på något av stans gallerier eller kulturinstitut. Ibland behöver vi inte ens vara proaktiva och leta, utan det trillar ändå in inbjudningar till någon vernissage via något socialt medium. Igår kväll öppnade exempelvis en ny utställning med Reinata Sadimba på det Brasilianska Kulturinstitutet – en pendang till landets ambassad.

Reinata Sadimba på Brasilianska kulturinstitutet

Skulptrisen Reinata är konst-Moçambiques grand old lady. Född 1945 men fortfarande going strong. Rötterna finns längst uppe i norr i Cabo Delgado-provinsen, så hon pratar hellre swahili än portugisiska. Tillhörande Makonde-folket har hon deras traditionella tatueringar i ansiktet. Hennes verk i terrakotta speglar ofta hennes folks föreställningsvärld och kan vara svåra att förstå och uttolka som utomstående, men är inte mindre fascinerande för det. Det är mycket mödrar och barn i motiven. Jag har besökt henne ett par gånger tidigare i hennes ateljé, en liten byggnad tillhörande det Naturhistoriska Museet som förr användes för att stoppa upp djur. Vi har faktiskt redan två skulpturer av henne vilket vi tycker räcker, så det blev inga nya inköp igår. Här är lite exempel på hennes skulpturkonst (som förutom hemma hos oss finns representerat i samlingar världen runt):

Nelly och Nelsa Guambe
Hon till höger (av Nelsa G) kostar $2000, hon till vänster är inte till salu

Två av de hetaste konstnärerna i den yngre generationen är tvillingsystrarna Nelly och Nelsa Guambe, som förutom målandet även håller på med fotografi, möbeldesign och klädskapande. Jag köpte för ett par år sen två tavlor av Nelsa fast numera ligger hon i en prisklass lite över min kapacitet. Jag har varit på flera utställningar tidigare med henne – såväl separat som i grupp – men inte förrän slutet av förra året hade hon den första tillsammans med syrran Nelly. Kul att få vara med och uppleva hur de bägge två går från klarhet till klarhet. Vernissagen gick av stapeln i lobbyn på storbanken BCI’s huvudkontor där Karin och jag gled runt och smuttade på vin. Vi lyckades fastna på en mingelbild också:

Nelly och Nelsa Guambe på BCI-bankens huvudkontor

Jag har tidigare skrivit om konstnären Dino Jethá som bygger modeller av det moçambikiska vardagslivet så som det utspelar sig på gator, torg, busshållplatser, etc. Just innan jul öppnade en utställning av honom på Thailands ambassad. Ett land där han för övrigt själv nyligen varit på stipendium. Vi var förstås där, och även då blev vi förevigade av fotograf. Bilden nedan var med i senaste numret av livsstilstidningen Xonguila, faktiskt riktigt bra och den finns online. Den skriver om kultur i bredare bemärkelse – förutom konst och musik även om sådant som resor, mode och mat.

Dino Jetha på Thailändska ambassaden

Slutligen kan man bara reflektera lite över det faktum att många länder faktiskt fortfarande satsar på kultur som en del i utvecklingsportföljen. Tyvärr hör inte Sverige längre till dessa länder.

 

En reaktion på ”Vernissager på löpande band

  1. Hej! Nu har jag läst ikapp igen. Inser att jag inte har läst sedan i november. Alltid lika kul att läsa om vad ni hittar på. Nu är jag mest nyfiken på vart flytten går nästa gång…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s