Kul mot jul

Det lackar mot jul och livet går på högvarv. I skolan är det hektiskt med prov och inlämningsuppgifter som ska vara klara innan jullovet. Leo har fullt upp med att skicka in ansökningar till olika universitet. Just nu är det julmarknader på löpande band, och äntligen har vi börjat få lite besökare efter att alla pandemirestriktioner upphört!

Först kom Karins gamla kompis Sofie och hennes son Pontus på besök. Karin och Sofie var del av en grupp nordiska volontärungdomar som 1992 bodde ett halvår i byn Malambayama, ett par timmar från Lusaka. De undervisade, byggde latriner, reparerade hus, och fick minnen för livet. Nu 30 år senare for de tillbaks på vinst och förlust. Att komma dit var väldigt emotionellt vad jag förstår, även om de inte träffade några de kände från den tiden. Efter några dagar i Lusaka tog Sofie och Pontus bussen till Victoriafallen innan de flög vidare till Kapstaden.

Med lite överlapp kom dessutom styrelsen för Kalingalinga på besök. Jag har skrivit om denna svenska hjälporganisation tidigare, som sponsrar skolgången för elever från utsatta familjer. Även om den nya regeringen slopat skolavgifterna, så kan många barn ändå inte gå till skolan eftersom skrivböcker och skoluniformer fortfarande kostar pengar. Små utgifter för oss, men oöverstigliga kostnader för många zambiska familjer. Den här skolreformen har dock fått ett par bieffekter. Fler barn blir nu inskrivna i skolorna vilket leder till platsbrist i redan överfyllda klassrum. Och skolavgifterna som tidigare gick direkt till skolorna ska ersättas av utbetalningar från skolministeriet som aldrig kommer, fick vi höra vid våra skolbesök. Så trots regeringens lovvärda satsningar på utbildning är allt inte en dans på rosor, ännu i alla fall. Men det tar säkert tid att trimma in de nya rutinerna.

Jag hade satt ihop ett program till gruppen, så att det utöver de två skolbesöken blev smakprov på lite av det bästa Lusaka har att erbjuda. Nationalmuseet, 37D Gallery, Kabwata hantverksmarknad och några av de bästa restaurangerna. På ambassaden berättade Karin och kollegan Susanna om det svenska biståndet i Zambia. Men att komma till de två skolorna, Northmead och Jarmy, var förstås höjdpunkterna. Att se med egna ögon den skillnad bidrag från svenska företag och privatpersoner gör för ett hundratal elever som annars inte kunnat gå i skolan. Att möta tacksamma rektorer, lärare och föräldrar gör en väldig ödmjuk. På Northmead var det just då inskrivning av 7-8-åringar som vill börja skolan. Nu med de slopade skolavgifterna klarar de inte av att ta emot alla utan får hänvisa till andra skolor. Redan nu har de i vissa klassrum över hundra elever samtidigt som måste sitta direkt på golvet.

Och så var det som sagt den ena julmarknaden efter den andra. Den största är ZADS som nu åter höll till på Polo Cross Club strax utanför stan (ja, hästpolo är fortfarande en rätt stor sport så här i det brittiska samväldets utkanter). De senaste två åren har de pga Coronarestriktioner tvingats köra minivarianter i en butikslokal. Strikt talat är det ingen julmarknad utan en mötesplats för det bästa Zambia har att erbjuda inom konst, design, hantverk, mat & dryck. Men det är ingen vågad gissning att många ordnar sina julinköp där. Sen var det julmarknad på vår skola i fredags och i lördags var det den så kallade Dutch Market som arrangeras av ett lokalt kapitel av den holländska reformerta kyrkan. Som avslutning på helgen bjöd söndagen på marknad på Sugarbush Farm i mysig trädgårdsmiljö.