Lusse i Lusaka

Precis som i Maputo är Lucia den största svenska manifestationen under året. Ja det är till och med större än Nationaldagen. För Nationaldagar har ju alla länder, men Lucia är något unikt svenskt. Då bjuds det på mottagning i ambassadörens residens för uppemot 500 personer. Naturligtvis är alla svenskar i landet inbjudna, och därutöver massor av diplomater, regeringsföreträdare, folk från partnerorganisationer och andra vars närvaro på något sätt gagnar svenska intressen. Ännu har det dock inte gått lika långt som i Maputo där det fina Luciafirandet sista åren förvandlades till ett reklamjippo för svenskt näringsliv med affischer, banderoller och liknande. Kvällen inleddes med tal av vår svenska ambassadör Anna-Maj och därefter kom det traditionsenliga Luciatåget, som blev riktigt stort med ungefär 45 deltagare. Att Stella skulle vara med var nog ingen högoddsare, men även jag och Leo deltog för att få upp den manliga headcounten. Vi hann med ett par repetitioner innan Lucia så vi fick till sjungandet riktigt bra, fast jag (och många andra) tog till det gamla fusktricket med att ha texterna på ljusmanschetten.

Vi skulle ha ackompanjemang av keyboard och elförstärkt fiol och det var inhyrt en fet ljudanläggning med flera mikrofoner uppställda runt oss i kören, allt för att få till en riktigt mäktig sångupplevelse. En person hade fått i uppdrag att släcka ner belysningen under Luciaframträdandet, men det bar sig inte bättre än att denne bröt strömmen helt och hållet. Så plötsligt hade vi vare sig mikrofoner eller musikaliskt komp utan vi fick sjunga a cappella. Men det blev fint ändå enligt källor i publiken, ja kanske ännu mer stämningsfullt än det annars hade blivit. Därefter fick man hugga in på den svenska buffén som var tillagad av Johan, som är chef på Radisson Blu, och hans team från hotellköket. Alla varor som inte gick att få tag på lokalt, som ansjovis, sill, kaviar, prinskorv, knäckebröd och kavring, hade specialflugits in från Sverige. Sen var minglandet i full gång och helt säkert gjordes det bra PR för Sverige. Som jag har förstått det är Luciafirandet ett av de mest populära evenemangen i diplomatkretsarna, och då finns det ändå väldigt stor konkurrens på den fronten.

Som alltid under denna tiden på året är det fullt upp med olika avslutningar och festligheter. Ingen skillnad alltså mot hur det är hemma i Sverige. Härom veckan hade skolkören sin avslutningskonsert för terminen, som helt enligt den digitala tidsandan sändes live på Youtube (om någon vill ha länken, bara hör av er!). Där var Stella med i en del av sångerna. Eftersom det är så många svenskbarn på skolan fick de framföra en svensk julsång på egen hand, och då hade man valt ut ”Tänd ett ljus”. Mot slutet klev en inbjuden kör från en närbelägen kyrka upp på scenen också och då började det svänga rejält. Veckan innan dess var det Leo som var i farten då han var med i skolpjäsen, en uppsättning av den gamla science fiction-hjälten Blixt Gordons äventyr. Det var en bearbetning av filmen från 1980, som många minns mest för soundtracket av Queen. Leo spelade Kang the Cruel, son till Ming, kejsare på planeten Mongo (spelad av Max von Sydow i filmversionen). Leo hade kanske inte jättemånga repliker utan satt mest och såg mystisk ut i sina svarta kläder, men de han hade framfördes med bravur. Hur som helst är det glädjande att det börjat gro något slags estetiskt intresse hos bägge barnen.

Vad mer? Jo, just det ja, igår förmiddag hade vi ju kaffeprovning. Zambia är väl inte världsberömt för sitt kaffe, men likväl produceras det flera tusen ton om året här i landet. En central person är den finska kvinnan Teija. Hon och hennes ex-man startade en kaffeplantage för många år sen, och numera driver hon ett rosteri och kafé, Peaberry Coffee, i Lusaka. Egentligen skulle vi ha varit där, men eftersom elförsörjningen är så skakig och de inte har någon generator i reserv, så upplät Karin och Theodor sitt hem för provningen. Efter en inledande presentation av Teija där vi blev invigda i kaffeproduktionens olika delar och allt om vilka olika sorters bönor det finns, så fick vi börja provandet. Först sniffa på nymalt kaffe från ett tiotal olika bönor, och sen smaka på dem när de blandats med vatten. Väldigt intressant att notera den stora variationen i smak och doft, framför allt mellan ”naturliga” och ”tvättade” bönor. Kul att nu ha provsmakat kaffe också, utöver vin och whiskey. Sen hann vi inte vara hemma många timmar innan vi var bjudna på julfest hemma hos Karins kollega John med familj, innan en intensiv dag var över.

Sist men inte minst har vi själva, nu när vi känner oss hemmastadda i vårt hus, haft ”house warming”. Förra fredagen hade vi ett femtiotal personer (inklusive barnen) inbjudna från eftermiddagen, och några tappra stannade till rätt sent på kvällen. Kändes som en lyckad tillställning och kul att få visa upp hemmet för ett större gäng än det fåtal som varit över på middag tidigare. Som det syns på nedersta bilden har vi fått taket förlängt på vår uteplats vilket gör den betydligt mer användbar när det regnar – vilket det faktiskt gjort en hel del de senaste veckorna.