Vi gillar ju pärlhöns. Har alltid tyckt det är kul när man ser dessa färgglada fjäderfän springa omkring i bushen. Vi har batiktryck med pärlhöns hängande på väggen. Vi har en numera ansenlig samling av pärlhönor i trä, keramik, metall och andra material. När vi flyttade in i vårt hus här i Lusaka blev vi förstås alldeles förtjusta när vi upptäckte en pärlhöna i trädgården. Vi bad ju till och med en av vår hyresvärds anställda att skaffa en kompis till den. De två (bägge hanar) har sedan dess varit oskiljaktiga även om de bråkat en hel del.

Fortsätt läsa ”Kalabalik i hönsgården”

Det händer oförklarliga och ruskiga saker i undanskymda delar av vår enorma trädgård. Jag skrev om våra kaniner i ett tidigare inlägg. Hur Bruno blev sjuk och dog, och vi skaffade Bonnie som partner till Max istället. Vad jag däremot inte har nämnt är att vi bara fick ha Bonnie hos oss i några få veckor. En dag var hon försvunnen. Efter att vi hade letat länge och väl hittade vår trädgårdsmästare kvarlevorna i ett buskigt, övervuxet hörn av tomten. Huvudet och ett ben saknades. Det som var kvar av kroppen var delvis övertäckt, något som tydde på att den som gjorde det skulle komma tillbaks och ta resten. Men vad det kan ha varit för best vet vi inte. Det finns några halvt förvildade katter på en obebodd granntomt, kan någon av dem ha gjort detta illdåd? Är ugglan vi sett ibland skyldig… gör de verkligen sån’t? Våra vakter har pratat om något djur som de inte vet vad det heter på engelska, någonting mårdliknande. Eller apor (jo, jag har sett några på tomten, när mangon var mogen sent förra året), men de håller sig väl till frukter? Ja, vi vet fortfarande inte vad som hände. Fortsätt läsa ”Fantomen på tomten”

Plötsligt gick en månad och inget hände på bloggfronten. Efter att jag och barnen var i Sverige tio dagar i början på januari fick jag med mig en influensa i bagaget tillbaks till Zambia. Det var dock innan Corona-utbrottet tog fart så det fanns aldrig någon anledning till oro, även om den höll mig däckad ett tag. Sen började vårterminen och vardagen drabbade oss med full kraft igen med skolskjutsande, husfixande, storhandlande och allt vad det är. Och det regnar, regnar. Inte hela tiden, men så gott som varje dag. Intensiva slagregn, ofta ackompanjerade av kraftig åska, som vanligtvis går över snabbt. Det kan vara så otroligt lokalt också. När det öser ner på skolan en dryg halvmil bort kan det vara strålande sol hemma vid vårt hus.

Fortsätt läsa ”Turbulens i djurparken”