Fantomen på tomten

Det händer oförklarliga och ruskiga saker i undanskymda delar av vår enorma trädgård. Jag skrev om våra kaniner i ett tidigare inlägg. Hur Bruno blev sjuk och dog, och vi skaffade Bonnie som partner till Max istället. Vad jag däremot inte har nämnt är att vi bara fick ha Bonnie hos oss i några få veckor. En dag var hon försvunnen. Efter att vi hade letat länge och väl hittade vår trädgårdsmästare kvarlevorna i ett buskigt, övervuxet hörn av tomten. Huvudet och ett ben saknades. Det som var kvar av kroppen var delvis övertäckt, något som tydde på att den som gjorde det skulle komma tillbaks och ta resten. Men vad det kan ha varit för best vet vi inte. Det finns några halvt förvildade katter på en obebodd granntomt, kan någon av dem ha gjort detta illdåd? Är ugglan vi sett ibland skyldig… gör de verkligen sån’t? Våra vakter har pratat om något djur som de inte vet vad det heter på engelska, någonting mårdliknande. Eller apor (jo, jag har sett några på tomten, när mangon var mogen sent förra året), men de håller sig väl till frukter? Ja, vi vet fortfarande inte vad som hände.

Enögda Siri med pärlhöna
Numera enögda Siri med pärlhöna

Snabbspola tills för några veckor sedan, till bara några dagar innan vi åkte i väg på höstlovet. Då var det vår ena katt Siri som inte kom hem som brukligt. Inte förrän sent på eftermiddagen, med ena ögat svårt sargat! Det hade nästan helt trängt ut ur ögonhålan och var alldeles svart. Fyllt med blod alltså. En riktigt vidrig syn! Det blev ilfart till Loving Hands, våra eminenta veterinärer, där Siri kom under Dr. Tommys vård. Han gjorde allt för att rädda kattögat men förgäves, utan han blev tvungen att ta bort det. Då hade vi hunnit ge oss av på resan jag skrev om i förra inlägget, så vi fick stå i  telefonkontakt med Tommy för att få de senaste nyheterna. Siri fick vara inlagd hos dem resten av den veckan, vilket väl var lika bra det. Stackars Nova fick vara ensam hemma med vår hemhjälp under tiden, och blev väl förskräckt när vi väl hämtade hem Siri – med bara ett öga och en skyddande tratt på huvudet. Det var en del fräsande i början, men snart hade vant sig vid varandra igen. Nu är det som vanligt… de kryper ihop tillsammans i en gosig boll ena stunden, för att i nästa stund ta ett rejält nappatag och skojbrottas. Och de jagar tillsammans – de har avancerat från skalbaggar och gräshoppor till små ödlor som de lustfyllt leker ihjäl. Ett par fåglar har det blivit också. Dock, frågan kvarstår: vem i h*lv*te är det som tar våra djur? Vad är det för fantom som stryker omkring där ute om nätterna? Resultatet är i alla händelser att vi numera har katterna inomhus nattetid, instängda i köket. Vår kvarvarande kanin Max är ju inhägnad bakom ett meterhögt stängsel, vilket känns rätt tryggt. Men nu får det räcka…

4 reaktioner på ”Fantomen på tomten

  1. Gripande historier – Värre äventyr än safari! Låter katten pärlhönsen vara? Förresten: Har ni ”lock” på kaninens inhängnad? En kompis till mig såg lyckligtvis när deras katt hoppade jämfota över ett 1,5 m högt staket in till deras kanin, och när han då ropade till hoppade katten, även kallad kattaf-n, ut igen. Katten togs raskt om hand och hölls på avstånd tills kompisen hade byggt en ”staketbit” att lägga som tak ovanpå inhängnaden. Det kanske är något som kan funka även mot fantomer. På tal om det: Har du lyssnar på Robbans Fantomen? En underbar liten bagatell tycker jag.
    Tack för trevlig läsning igen!

    Gilla

    1. Ja alla våra husdjur håller sams och respekterar varandra, inga problem på den fronten. Vi har inget tak på kaninernas inhägnad. Men jag ska kanske förtydliga att kaninen som blev attackerad och dödad var ute i det fria när det hände, inte ”hemma” i inhägnaden. De får springa fritt på dagarna, sen ”föser” vi in dem framåt kvällen. Den kaninen, Bonnie, var ju ganska ny här och inte lika ”street smart” som Max, och sprang väl i väg till fel plats vid fel tidpunkt. Robban, som i Robert Karl Oskar Broberg? Nej, har nog inte hört den låten. Får kolla upp!

      Gilla

      1. Rätt häftigt att husdjuren är så väluppfostrade. Bra jobbat! (För jag antar att det är ni i familjen, som har åstadkommit det.) Jodå, Robert Karl Oskar, från en platta som är ungefär jämnårig med dig – Helrobban Blandar och Ger. Jag tror att det var hans debut-LP faktiskt. Köpte/önskade den mest för den fantastiska Liftarvisan, som egentligen inte är mycket till visa utan snarare en illustration av hur bilarna kunde låta på den tiden när de lät (och dessutom olika). Fantomen är väl i mitt tycke ett av de mindre bra alstren på albumet, men även den har sin charm. Han var en fantastisk ordekvilibrist redan då. När jag ska åka pendeln till jobbet och tar evighetslånga rulltrappor ner till den nya pendeltågsstationen vid Centralen tänker jag med liten sorgsen igenkänning på Herr Sardin, minst lika aktuell nu som för drygt 50 år sedan. Om du lyssnar på fler låtar från skivan så missa inte Krigsfrossaren, som med sitt ”… att få springa kring och kriga, det är toppen – Tjingeling” skapar en härlig kontrast till resten av innehållet – tyvärr lika aktuell nu som då även den, tyvärr. Den stora skillnaden är väl att den kunde göras och släppas då, vilket jag inte tror skulle ha funkat idag, eftersom det tycks som att folk i allmänhet, eller ”den gemene mannen” som vissa (kvinnor?) idag plägar uttrycka det, har förlorat sin förmåga att skilja ironi och bitande satir från konkreta ställningstaganden. Att den låten i viss mån balanseras av Pacifisten skulle nog inte hjälpa. Ja, lyssna på den också om du orkar ”Det var så spännande, snuten kom rännande, bland grönsaksstånden med Konserthuset i fonden, Tjohej, vilken grej!” Han var underbar, Herr Broberg. Jag glömmer aldrig när jag som relativt nyinflyttad hängde över en öl på Peppar i Vasastan, och han kom infarande från gatan och frågade om han fick sätta upp en affisch. Jodå det fick han. Det var då han första gången skulle uppträda på Globen – ett omöjligt företag för honom trodde jag, men oavsett om det berodde på att han själv for runt på stan som en iller och satte upp sina affischer, eller ej, så lyckades han fylla Globen, ja t o m 2 ggr om jag inte minns fel. En makalös människa!!

        Ojdå, där gick jag igång, men han är verkligen en gammal favorit, salig i åminnelse.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s