1964, frihetens år

1964 var ett betydelsefullt år på flera sätt, och då tänker jag inte på att det råkar vara mitt födelseår. Både i Moçambique och i Zambia firar man än idag nationella helgdagar till minne av händelser 1964 som är förknippade med ländernas frihetskamp. Men i det ena fallet var det början på kampen, i det andra slutet. I Moçambiques fall hade den revolutionära gerillan FRELIMO etablerats i exil i Tanzania under Eduardo Mondlanes ledning. Den 25:e september 1964 attackerade de för första gången mål på moçambikiskt territorium, vilket blev starten på ett tio år långt befrielsekrig. Sedan dess är den 25/9 en röd dag i Moçambique och kallas omväxlande för Revolution Day eller Armed Forced Day.

Inte för att Zambia led mindre under det koloniala oket men de behövde åtminstone inte kriga för sin självständighet. Detta till stor del genom Stewart Gore-Brownes ansträngningar, den engelske aristokraten och Afrikaälskaren som byggde Africa House som jag skrev om nyligen. Han hade sett hur illa det gick för de svarta i Rhodesia (Zimbabwe) under Ian Smiths vita minoritetsstyre och ville till varje pris undvika en liknande situation i Zambia. Det var naturligtvis inte enbart hans förtjänst, men genom att dra i rätt trådar inom den brittiska kolonialadministrationen bidrog han i hög grad till det oblodiga överlämnandet. Den 24:e oktober 1964 blev Zambia självständigt genom en ceremoni på Lusakas fotbollsstadium, och Gore-Brownes skyddsling Kenneth Kaunda blev nationens första president. Sedan dess är 24/10 en helgdag, Independence Day.

I år var naturligtvis firandet kraftigt nedtonat med tanke på alla Coronarestriktioner, men alla offentliga platser och byggnader draperades i landets färger: grönt, svart, rött och orange. Framför regeringsbyggnaden finns en staty, en svart man som sliter sönder sina kedjor, som restes vid tioårsjubileet 1974, där det varje år läggs ner en krans till minne av dem som dog i kampen för en fri nation. Symbolvärdet för den här statyn är så stort att den finns avbildad på zambiska sedlar av alla valörer.

Landets största ölmärke, Mosi, missade förstås inte heller chansen att slå mynt av firandet genom reklamskylten som är på bilden längst upp.