Doften av fuktig jord

Senaste veckorna har det varit riktigt hett. Ofta uppemot 35 grader på dagarna. Men så är det den varmaste tiden på året också, något som förebådar regnsäsongen. Idag brakade det loss ordentligt med det första regnovädret. Och det var inget dåligt oväder heller: åskan dånade, orkanvindar knäckte grenar, regnet piskade sidledes. På skolan en dryg halvmil bort haglade det också. Våra pärlhönor skränade och tog skydd i ett buskage. Katterna hukade under en soffa. Men på en halvtimma blåste det över och sen tittade solen fram igen från en blå himmel, som om inget hade hänt. Och det är då den kommer – doften! När jag i framtiden tänker tillbaks på Afrikaåren kommer det nog vara ett av de starkast levande sinnesintrycken: den tunga, mättade doften av fuktig mylla, som nyss bara var torr och hårt packad jord.

Denna förvandling får andra konsekvenser också. Nere i marken finns äggen som ska bli inswa – flygande termiter. När regnet faller kläcks äggen, och plötsligt är luften full av dessa flygande varelser. Det kan vara ett fantastiskt skådespel när moln av tusentals inswa dras mot belysning i skymningen. Men underbart är kort. De tappar vingarna efter något dygn och sedan dör de, varpå marken täcks av dem. Men allt är inte över för det, för knaperstekta i olja blir de en proteinrik delikatess framför allt för folk på landsbygden. I Zambia liksom övriga länder i regionen där hungersnöden ofta lurat runt hörnet, vet man att ta vara på det som naturen erbjuder. Dessa flygmyror, precis som gräshoppor och larver, är något som man gärna äter, ofta serverat med stapelfödan nshima.

Några andra som gärna pickar i sig av inswa är fåglarna. Det plötsliga överflödet av föda gör att de tappar uppmärksamheten, något som våra katter inte var sena att utnyttja. Tidigare har de fångat några småfåglar, nu ikväll lyckades de ta en fågel av en koltrasts storlek. Den stackars fågeln var svårt sargad men levde fortfarande och låg och slog med vingarna, så jag hade inget annat val än att plocka fram den största skiftnyckeln och krossa skallen på den. Inget roligt uppdrag, men vad gör man? Jag gick och slängde den i en buske och trodde det var över i och med det. Lite senare när vi kommer ut i hallen visar det sig dock att kattskrällena nosat reda på kadavret och släpat in det på hallgolvet, nu halvt uppätet och golvet var täckt av fjädrar. Nu blev det slutdestination i soptunnan istället, väl emballerat (för fågeln alltså, inte katterna).