I kräftans vänkrets

Jag minns inte när vi senast var på en kräftskiva? Många år sedan är det hur som helst. Tack vare goda vännerna Magnus och Maria blev det i alla fall äntligen tillfälle att slurpa i sig kräftor förra helgen. Nästan hela svenskkolonin (närmare trettio personer inklusive barn) hade då bokat in sig på Lake Kariba Inns, en resort vackert belägen vid ”världens största konstgjorda sjö”, Karibadammen. Sjön uppstod, som jag skrivit om tidigare, genom att Zambezifloden dämdes upp när vattenkraftverket byggdes 1955-59. I sjön odlas det mycket fisk, och även kräftor (den australiska varianten Red Claw Crayfish) finns inplanterat sen början av tvåtusentalet.

Fortsätt läsa ”I kräftans vänkrets”

Politik

Folket har talat

Idag, tisdag den 24:e augusti 2021, är det en hastigt påkallad nationell helgdag. Anledningen är att idag svärs Hakainde Hichilema in i sitt ämbete som Zambias sjunde president i ordningen. Så det blev alltså som många hoppats men inte vågat tro på: ”HH” och hans parti UPND vann president- och parlamentsvalet som hölls 12/8. Och inte vilken seger som helst, utan en riktig jordskredsseger över den nu avgående presidenten Edgar Lungu. Detta trots att Lungu och hans regering gjort allt de kunnat för att att blockera och försvåra för Hichilema att kampanja. De senaste åren har Zambia åkt kana utför på nästan alla mätindex. Hög inflation, hög arbetslöshet, enorm statsskuld, ökande korruption. Som lök på laxen har landet gått i en mer totalitär riktning. Dissidenter och kritiker av Lungu och hans parti PF har i allt högre grad blivit måltavlor för hot och trakasserier. Bedömare menar nu att det är framför allt de unga väljarna som visat sitt missnöje mot allt detta och röstat bort det politiska etablissemanget.

Fortsätt läsa

Politik

Valår (och bloggen fyller 200)

Innan jag fortsätter vill jag bara blygsamt påpeka att detta blir inlägg nummer 200 sedan bloggen föddes 2014. Så med andra ord ett litet jubileum, och grattis till mig själv! Då så, med det avklarat kan vi gå vidare…

I år är det val i Zambia, den 12:e augusti närmare bestämt. En president ska väljas och platser i parlamentet tillsättas. Förra veckan var startskottet för valkampanjerna så nu syns partiledarna för de större partierna leende från stora annonstavlor runt stan. Precis som vid valet vi var med om i Moçambique 2014 befarar man att det kan bli lite stökigt så småningom, ju närmare valdagen man kommer. Partierna har lojala ungdomsgrupper, så kallades cadres (kadrer), som inte drar sig för att ta till våld. Det är som att tänka sig att SSU och MUF skulle puckla på varandra på Stockholms gator. Inte särskilt sannolikt ju, men här är det mer eller mindre en del av systemet.

Fortsätt läsa

Socialt

Valborg och andra begränsade festligheter

Alla som kunde fira en Valborg som vanligt räcker upp en hand! Inte så många misstänker jag? I Lusaka hålls av tradition en Valborgsceremoni på den gamla svenska skolan. Förra året tror jag det blev inställt – vi var ju hur som helst hemförlovade till Sverige då. Men i år var det dags igen, och de intresserade var inte fler än att det gick att hålla god distans så här i pandemitider. Det var en gråkulen kväll, precis som man minns sin barndoms Valborgsmässoeldar. Regnsäsongen är ju över sen en dryg månad, men typiskt nog kom det lite stänk i alla fall. Blixtarna som lyste upp kvällshimlen i fonden kom som tur var aldrig riktigt nära. Det tändes ett bål, ambassadör Anna Maj höll tal och en brassorkester under ledning av skolans föreståndare Yngve spelade medan den lilla kören sjöng vårsånger – lite paradoxalt nu när vintern är på väg här. Till det kunde vi äta grillkorv och halsa det lokala ölet Mosi. Hur trevligt som helst!

Fortsätt läsa

Vardag

Vem är Harvey?

Åker man runt i Lusaka möts man av en massa reklam, precis som i vilken stad som helst. Förutom traditionella skyltar och annonspelare blir stora digitala tavlor allt vanligare. Men mest ser man reklam målad direkt på väggar och murar, det blir liksom mest beständigt så. Ett riktigt roligt inslag i reklamfloran som jag börjat hålla utkik efter är Harvey Tiles, en tillverkare av takpannor som tydligen funnits ända sedan 1967. Där har marknadsavdelningen fått fullt utlopp för sin kreativitet och spottat ut humoristiska, fyndiga, tänkvärda, ja ibland till och med skrämmande slogans – om vad som händer om man inte väljer deras produkt. Och de brukar anspela på var de finns, i anslutning till skolor, dagis eller sjukhus. Eller utmed stora huvudleder, som bilden längst upp. Här kommer de som jag hittat hittills, men jag vet att det finns fler…

Fortsätt läsa

Resor, Socialt

FLASH: Fräsch fru fyller femtio – firar fett, flyger förbi fallen

Så var dagen Karin sett fram mot med skräckblandad förtjusning kommen. Femtioårsdagen! Vi ville förstås göra något minnesvärt av tillfället, och eftersom dagen råkade ligga på ett skollov tillät det oss att göra en längre resa. Vi och goda vännerna familjen Viner ställde kosan mot Livingstone där vi bokat in oss tre nätter på Sindabezi, en liten eco-lodge på en egen ö i Zambezi-floden. Vilket innebar båttransfer så fort vi skulle göra aktiviteter på fastlandet. Fast mesta tiden spenderade vi ändå med ”chill” på vår ö som vi hade helt för oss själva

Fortsätt läsa ”FLASH: Fräsch fru fyller femtio – firar fett, flyger förbi fallen”

Kultur

Musikens makt

Musikens makt, ja. Det var namnet på progg- och vänsterrörelsernas husorgan under sjuttiotalet, fast den predikade mest för de redan omvända. Men att musik, i rätta händer, verkligen har kraften att åstadkomma förändring håller nog de flesta med om. Alltså något mer än att bara locka en lyssnare att köpa de produkter som artisten gillar. Utan förändring på riktigt. På djupet, inte på ytan. Kolla bara vad som hänt i Uganda där musikern Bobi Wine använt sin växande popularitet till att skapa en politisk plattform. I sina sångtexter kunde han ta upp orättvisor och olika sociala och politiska problem, och genom sociala medier fick han ett brett genomslag. Regeringen kunde bara handfallna stå och titta på medan han tog framför allt den yngre befolkningen med storm. Istället för att konstruktivt bemöta hans kritik har de ägnat sig åt hot och trakasserier av Wine, och han har flera gånger kastats i fängelse eller satts i husarrest för hittepå-anklagelser. Sedan juli 2020 är han ledare för NUP, ett av de största ugandiska oppositionspartierna. Valet tidigare i år hade Wine med största säkerhet vunnit om det inte vore för det massiva röstfusket.

Fortsätt läsa ”Musikens makt”

Historia

Askaris – barfotasoldaterna

Jag skrev i ett tidigare inlägg om hur Zambia utan egen förskyllan sögs in i det första världskriget – ett öde landet delade med alla de koloniserade delarna av Afrika och Asien. Uppdelningen av Afrika, ”The scramble for Africa”, hade kulminerat med Berlinkonferensen 1884, men de godtyckliga gränsdragningarna orsakade åtskilliga konflikter redan innan WW1 bröt ut. Det förekom både dispyter mellan rivaliserande kolonialmakter och uppror i koloniserade länder som brutalt slogs ner (mest ökänt är nog tyskarnas slakt på Herero-folket i Namibia 1904). Alla dessa spänningar var en klart bidragande anledning till att kriget bröt ut.

Fortsätt läsa ”Askaris – barfotasoldaterna”

Resor, Vardag

Nytt år, nya tag

Så gick det två månader sen det förra inlägget. Ber om ursäkt för det till er fåtalet som fortfarande hänger med här! Men se det som ett tecken på det rätt så isolerade och innehållslösa liv vi levt de senaste månaderna. Under senhösten har Coronan hållit sig på en relativt låg och stabil nivå i Zambia, men vårt sociala liv har ändå varit ganska begränsat. Vi har umgåtts med de andra svenskfamiljerna men i rätt små grupper. Inga större tillställningar. Lucia exempelvis, som brukar vara ett av årets största diplomatmingel, var nu senast en nedtonad tillställning med enbart de svenska utsända på ambassaden med familjer. Sista veckorna har dock ”andra vågen” av pandemin tagit en ny vändning till det sämre, nu sprids det som en löpeld. Härom veckan testades kanske ett par hundra personer positivt dagligen, medan de senaste dygnen handlar det om drygt tusen per dag. Nu hör vi även om fler och fler från ”våra” expat-kretsar som är smittade, så det handlar alltså inte bara om lokalbefolkning i utsatta, trångbodda områden längre. Vi får ser vad det här innebär i form av ökade restriktioner, men vi håller tummarna för att skolorna inte behöver gå över till distansundervisning igen när vårterminen börjar (det är jullov i en vecka till). Eller att vi gud förbjude återigen blir hemförlovade till Sverige. Men sådana scenarion finns absolut på kartan.

Fortsätt läsa ”Nytt år, nya tag”

Historia

1964, frihetens år

1964 var ett betydelsefullt år på flera sätt, och då tänker jag inte på att det råkar vara mitt födelseår. Både i Moçambique och i Zambia firar man än idag nationella helgdagar till minne av händelser 1964 som är förknippade med ländernas frihetskamp. Men i det ena fallet var det början på kampen, i det andra slutet. I Moçambiques fall hade den revolutionära gerillan FRELIMO etablerats i exil i Tanzania under Eduardo Mondlanes ledning. Den 25:e september 1964 attackerade de för första gången mål på moçambikiskt territorium, vilket blev starten på ett tio år långt befrielsekrig. Sedan dess är den 25/9 en röd dag i Moçambique och kallas omväxlande för Revolution Day eller Armed Forced Day.

Fortsätt läsa ”1964, frihetens år”

Djur

Fantomen på tomten

Det händer oförklarliga och ruskiga saker i undanskymda delar av vår enorma trädgård. Jag skrev om våra kaniner i ett tidigare inlägg. Hur Bruno blev sjuk och dog, och vi skaffade Bonnie som partner till Max istället. Vad jag däremot inte har nämnt är att vi bara fick ha Bonnie hos oss i några få veckor. En dag var hon försvunnen. Efter att vi hade letat länge och väl hittade vår trädgårdsmästare kvarlevorna i ett buskigt, övervuxet hörn av tomten. Huvudet och ett ben saknades. Det som var kvar av kroppen var delvis övertäckt, något som tydde på att den som gjorde det skulle komma tillbaks och ta resten. Men vad det kan ha varit för best vet vi inte. Det finns några halvt förvildade katter på en obebodd granntomt, kan någon av dem ha gjort detta illdåd? Är ugglan vi sett ibland skyldig… gör de verkligen sån’t? Våra vakter har pratat om något djur som de inte vet vad det heter på engelska, någonting mårdliknande. Eller apor (jo, jag har sett några på tomten, när mangon var mogen sent förra året), men de håller sig väl till frukter? Ja, vi vet fortfarande inte vad som hände. Fortsätt läsa ”Fantomen på tomten”

Historia, Resor

Norrut, mot fronten

Barnen hann inte vara tillbaks på campus mer än en dryg vecka innan det blev dags för en veckas höstlov. Då hade vi bestämt med två andra svenskfamiljer, Viners och Hertels, att vi tillsammans skulle dra iväg till ett nytt väderstreck, nordost. Slutmålet var Kapishya Hot Springs, 80 mil från Lusaka, en resort där det som namnet antyder finns en het källa. För att bryta upp resan stannade vi några dagar i ett vackert naturområde som heter Mutinondo, känt för sina inselbergs (”sockertoppsberg”). Sammantaget var resan så späckad av både naturupplevelser och platser av historisk betydelse så jag är rädd för att det här kan bli ett riktigt långt inlägg…

Fortsätt läsa ”Norrut, mot fronten”

Mat & dryck

Det svarta guldet

Livet i Lusaka rullar på nästan som vanligt. Vi är utsläppta från vår tvåveckors hemmakarantän sen en dryg månad, men spenderar fortfarande större delen av tiden på hemmaplan. Karin är på ambassaden en dag i veckan; den utsända personalen turas om att vara där enligt ett roterande schema. Barnen har än så länge haft distansundervisning, men det blir ändring på det snart. Myndigheterna har lättat på restriktionerna så skolorna får öppna helt och hållet nu. Vår skola, AISL, släpper på några årskurser i taget, och både Leo och Stella får komma tillbaks till campus kommande fredag. Naturligtvis en höjdare tycker bägge, även om de kommer fortsätta behöva leva med ett batteri av restriktioner. Munskydd är obligatoriskt. Skolbänkarna sprids ut maximalt i klassrummen. Varje årskurs tilldelas ett område på skolan där de måste vistas på rasterna – de får inte ”mixa” med andra. Kaféet är stängt så de måste ta med lunchmat hemifrån. Inga aktiviteter efter skolan ännu. Nåja, huvudsaken är den sociala biten, att de får träffa alla kompisar fysiskt.

Fortsätt läsa ”Det svarta guldet”

Vardag

Omstart – skål för det!

När jag skrev det förra inlägget hade vi ingen aning om hur framtiden skulle arta sig. Vi blev ju hemförlovade till Sverige när Corona-viruset började spridas i slutet av mars. Och inte bara vi – Sida tog hem nästan all personal med familjer från så kallade hardship-länder. Hur lång tid det skulle handla om på svensk mark var det ingen som visste. De flesta var i samma bostadssituation som oss, alltså att våra svenska hem var uthyrda, vilket skapade en del bekymmer. En del kunde likt oss flytta in i sina fritidshus, medan andra fick flytta in hos släkt och vänner eller hyra boende på andrahandsmarknaden.

Fortsätt läsa ”Omstart – skål för det!”

Samhälle

Corona-tider även i Zambia

Corona-utbrottet undgår inte något hörn av världen, ja kanske förutom Antarktis. Zambia är inte förskonat men än så länge lindrigt drabbat med tre bekräftade importfall. Sen spekuleras det naturligtvis i hur många oupptäckta fall det finns, framför allt med tanke på hur många kineser som är verksamma här. Men situationen präglar ändå tillvaron på ett markant sätt. Alla som anländer till flygplatsen feber-screenas och får fylla i en blankett om var man har varit. De som kommer från Corona-hotspots följs upp med dagliga telefonsamtal om hur man mår, och det är så de tre fallen upptäcktes. Sen bommade alla landets skolor och universitet igen förra veckan som en försiktighetsåtgärd. Barnens skola, AISL, håller stängt i sex veckor och ska öppna igen den 28/4, men vete tusan om jag tror på det. Under tiden fortsätter iallafall undervisningen online så förhoppningsvis ska inte eleverna missa något av kursplanen. Den viktigaste mötesplatsen för zambierna, kyrkorna, håller fortfarande öppna, men enligt vad vår hemhjälp Jane berättat har tiden man får spendera där för ”worshipping” begränsats. På radion pratas det mycket om Corona och hur man kan skydda sig själv genom att sköta hygienen. Utanför alla köpcenter, och vid ingången till alla butiker, finns det nu stationer där man kan sprita eller tvätta händerna. Än så länge är det ingen brist på vare sig toapapper eller handsprit eller paracetamol. Den rådande situationen har snarare öppnat upp nya affärsmöjligheter för driftiga personer…

Fortsätt läsa ”Corona-tider även i Zambia”