Trettio mil norr om Lusaka ligger provinsen Copperbelt. Som man hör på namnet är det här en stor del av Zambias gruvindustri är belägen. Främst utvinns koppar och kobolt, men även uran, kol, guld, järn och inte minst olika slags ädelstenar. Faktum är att Zambia är ett av världens rikaste länder mätt i naturtillgångar, men paradoxen är att landet ändå är ett av de fattigaste i världen. Hur går det ihop? En stor anledning är att sedan gruvindustrin privatiserades i början av tvåtusentalet domineras den totalt av multiinternationella storbolag, som har stora skattelättnader och betalar ynkliga royalties på sina vinster. Det här är något som den nya regeringen under Hakainde Hichilema jobbar på att ändra, och jag ska inte gå in mer på det just nu.

Så Kopparbältet besöks årligen av massor av affärsmän och ingenjörer. Som turist finns det däremot ingen större anledning att åka dit. Det finns inga nationalparker eller andra sevärda platser, dock med ett undantag som särskilt gäller för oss svenskar. Det var ju strax utanför provinshuvudstaden Ndola som Dag Hammarskjölds flygplan kraschade i september 1961 – med största sannolikhet nedskjutet. Jag har tidigare skrivit om det i samband med dokumentärfilmen som kom för några år sen. Vi har länge velat åka och besöka platsen, så när det för några helger sen var ett par extra lediga dagar gjorde vi slag i saken.

Så planet gick i backen under inflygningen till Ndolas flygplats. Dag Hammarskjöld var på väg dit för ett möte med den kongolesiska utbrytarprovinsen Katangas ledare, Moise Tshombe. På platsen ligger sedan ganska långt tillbaks en minnesplats dedikerad till Hammarskjöld och de övriga offren för kraschen. Där finns dels ett litet museum med informationstavlor om Kongokrisen och det politiska spelet som ledde upp till kraschen. Dels ett fint och lummigt utomhusområde som domineras av minnesstenen på fotot här bredvid. Runt det finns inlagt i marken stenplattor med ingraverade kondoleanser från olika organisationer och förbund, som exempelvis FN och de svenska Kongoveteranernas förening. Vi hade en kunnig guide, Jacob, som kunde historien på sina fem fingrar. Det visade sig att han dessutom var god vän med Karins gamle Sida-kollega Göran Björkdahl som ägnat mycket tid åt privatforskning om fallet. Göran var även inblandad i den ovan nämnda dokumentärfilmen. Han och Jacob hade tillsammans kuskat runt i byarna i Kopparbältet och försökt hitta nya ögonvittnen till kraschen. Det hela kändes hur som helst som en mycket värdig plats tillägnad Dag Hammarskjölds minne. För den som är intresserad av att läsa in sig på fallet kan jag rekommendera en relativt nyutkommen bok, ”Gåtan Hammarskjöld” av Ove Bring. Den kommer inte direkt med några nya fakta, men är en bra sammanfattning av alla kommissioner som tillsatts och alla (konspirations-)teorier som flödar.

I övrigt finns som sagt inte särskilt mycket att se och göra i Ndola, förutom att hänga vid poolen på sitt hotell. Inom parantes nämnt finns det faktiskt flera förvånansvärt bra hotell tack vare allt business-folk som kommer dit. Karin och jag passade i alla fall på att besöka det lilla museet i stan. En väldigt fin byggnad på utsidan, men insidans små samlingar och utställningar var inte särskilt märkvärdiga – om man inte råkar ha ett specialintresse för geologi och ädelstenar.
Intressant att ni fått besöka denna plats. Har missat Ove Brings bok så tackar för det tipset. Gräver mig periodvis ned i intressanta saker men nu var det ett tag sedan jag läste om kraschen (gillade inte formen för dokumentären).
GillaGilla
Hej! Kul att läsa om er utflykt! Hälsa familjen!
GillaGilla