Från kris till krig

Knappt har vi tagit oss igenom en världshälsokris förrän vi står inför en världsfredskris. Den ryska aggressionen i Ukraina har, som ringar på vattnet, fått effekter långt utanför ukrainskt territorium.

Sedan långt tillbaks har Ryssland, och Sovjetunionen dessförinnan, nära relationer med åtskilliga afrikanska länder. När den koloniala eran led mot sitt slut och befrielsekrig bröt ut på många håll och kanter, var Sovjet och lierade stater som DDR och Kuba inte sena med att stötta med såväl vapen som militär och medicinsk expertis. Det kalla kriget expanderade på så sätt till den afrikanska kontinenten. Många afrikanska ledare fick också sin utbildning bakom järnridån. Även om det ryska inflytandet i Afrika minskade under Glasnost-åren har det tagit fart igen sedan Putin kom till makten. Det säljs ryska vapen som aldrig förr, och den halvstatliga, halvhemliga militära organisationen (läs: legoknektarna) Wagner-gruppen har sålt sina tjänster i länder som Sudan, Mali och Moçambique. Att så många afrikanska stater sitter i det ryska knäet förklarar varför de la ner sina röster när FN härom veckan med hejdundrande majoritet antog en resolution om att den ryska invasionen måste avslutas omedelbart. Henrik Brandão Jönsson skrev bra om detta i DN (jag tror artikeln är öppen för alla att läsa).

Högre studier i Ukraina är relativt överkomligt för ekonomiskt hårt prövade studenter från tredje världen. Siffror från 2020 visar att så många som drygt 76,000 utländska studenter fanns i Ukraina då, varav nästan 25% var afrikaner – de flesta från Nigeria, Egypten och Marocko. Det zambiska inslaget är dock inte så stort, men de finns också. Nu när kriget bröt ut beräknades ungefär 140 zambier befinna sig i Ukraina. Från regeringens sida visades då en häpnadsväckande handlingskraftighet, och en evakueringsplan sjösattes ganska omgående. En grupp från Zambias ambassad i Berlin, med ambassadören i spetsen, tog sig till den polsk-ukrainska gränsen. De samordnande aktionen med de drabbade zambiska medborgarna via sociala medier, och lyckades utverka visumfrihet för dem när de tog sig över gränsen. Där väntade ett flygplan chartrat av ett slovakiskt bolag, som flög en första grupp på ett åttiotal personer hem till Zambia (vissa valde dock att stanna i Polen). Därefter har en mindre grupp kommit med reguljärflyg. Säkerligen ett trumfkort för nye presidenten Hichilema att ro hem den här operationen! Nu är jag inte helt insatt i vad den svenska regeringen gjort för våra medborgare som fastnat i Ukraina (utöver att rekommendera evakuering på egen hand), men det finns nog ett och annat att lära här.

Nu återstår att se vad som händer med dessa zambiska studenter, som förutom krigstraumat fått sina akademiska drömmar, och kanske även framtida karriärer, spolierade. Röster har höjts för att de omedelbart ska beredas plats på lokala högskolor, om de eller föräldrarna inte har råd att försöka på nytt i något annat land. För att fortsätta studierna i Ukraina lär inte vara aktuellt än på länge.