Jag har naturligtvis aldrig varit gravid, men processen vi gått igenom det senaste halvåret känns som ett kollektivt havandeskap. Från glädjebeskedet över att Karin fått den efterlängtade tjänsten på ambassaden i Maputo, till de senaste veckornas tilltagande rastlöshet i väntan på förlossningen/avfärden. Och däremellan alla tvära känslomässiga kast… ena stunden peppen över det stundande äventyret, vilket snabbt kunde glida över i nojjig oro över att någon praktisk detalj missats.
Men till slut var det dags. Huset var uthyrt till familjen Borrero från Ecuador, diplomatpassen var uthämtade, massor av vaccinatonssprutor hade perforerat våra armar, alla abonnemang var uppsagda, bilen var inlämnad på auktion. 09:00 torsdagen den 31/7 kom flyttstädarna, och vi lämnade Gula Huset i Örby för… ja, vi vet ju inte hur länge. Vi lassade in ett berg av väskor i stortaxin som tog oss till trevliga Hotell Hellsten mitt i Chinatown (Luntmakargatan) för vår sista natt på hemmaplan. Eftersom barnen spenderade kvalitetstid med farmor och farfar hade Karin och jag dagen för oss själva. I och med att den senaste veckans flyttstress släppt, kunde vi släppa loss och reashoppa på NK, luncha på Frippes bakom Dramaten och slinka in på Rönnells antikvariat för att skaffa reselektyr. Väl tillbaka på hotellrummet korkades den enda återstående skumpaflaskan från mitt femtioårsfirande upp, och vi skålade i tandborstglas för vår välgång!
Ett stort och senkommet tack också till alla underbara människor i vårt sociala nätverk som haft vänligheten att ha över oss på avskedsmiddagar i sommar!
Örby - Maputo - Lusaka 