Arlanda

Samma taxichaffis dök som avtalat upp för att köra oss från hotellet till Arlanda, varpå Stockholm city samt norrgående E4’ans omgivningar snart susade förbi för sista gången på länge. Där vid Kista-avfarten skymtade jag taket på min arbetsplats, där några tappra själar i teamet antagligen kämpade i den obefintliga ventilationen på vårt översta våningsplan. Sorry kära kollegor… inte avundsjuk!

Väl framme på flygplatsen mötte vi upp med farmor och farfar som skjutsade ut barnen. Så var då hela familjen samlade inför incheckningen som gick förvånansvärt smidigt, förutom de 150 EUR vi fick betala för övervikten.

Inne i avgångsterminalen slank Karin in i taxfree-butiken och kom ut med ca två kilo svenskt godis. Obetänksamt tyckte jag, med tanke på hur mycket vi redan hade att släpa på. Mina protester ledde till vårt sista gräl på svensk mark. Det redde ut sig, men straffet blir att jag inte får smaka. Planet lyfte så småningom i tid, och drygt fyra timmar senare landade vi i ett Lissabon betydligt svalare än Stockholm.